twiga

Jag har en annan vän, en mycket god vän som alltid ställer upp för mig och alltid har en axel över som jag kan gråta mot.
Den här vännen uppskattar jag mycket och vi har känt varandra i flera år. Hon har det största diamant hjärta jag någonsin stött på, guld är liksom inte nog för att beskriva denna tjej. Hon är så underbar och ger en alltid så kloka råd och tar hand om en när man verkligen mår skit. Hon ställer upp även när hon inte kan, hon är precis så som jag vill vara mot mina vänner.

Nu är det så att min vän, denna mycket goda vän, mår inte bra. Det är med tårar i ögonen jag skriver detta. Hon är så fruktansvärt deprimerad vilket hon aldrig varit förut som jag vet om. Hon pratar om hur hemskt hennes liv är, hon har varit med om en olycka som gör att hon inte kan arbeta som en vanlig person. Hon känner sig ensam, är i mitten av sina båda föräldrar som gick skilda vägar för några år sedan. Hon är den som alltid måste hålla ihop alla trådar överallt och det tar på hennes krafter. Hon pratar om att ta sitt liv och jag vet inte hur jag ska kunna hjälpa henne.

Jag skulle inte klara av att förlora denna vän, hon är den absolut vackraste, underbaraste, finaste, snällaste, mest godhjärtade, älskade vän jag har. Hur skulle jag klara mina dagar utan hennes glada fnitter? hur skulle jag klara mig utan hennes ständiga goda råd och vackra ord? Jag kan inte föreställa mig ett liv utan henne.

Jag har inga fler ord nu.