Löste sig.
Vi har rett ut allt nu, vi båda har gjort saker vi ångrat men nu har vi förlåtit varandra och vi är tillbaka till normaliteten. :)
Inte okej !
Jag var ute i fredagskväll med 2 tjejer, vi åkte dit tillsammans och när vi väl kom dit så träffade jag tre barndoms kompisar som jag inte sett på länge. Så under kvällen försökte jag vara med dem ja kom dit med OCH dem jag träffade där, men det var lite svårt eftersom de hela tiden gick åt olika håll så jag höll mig till dem jag träffade på utestället.
Ja, det kanske var fel av mig att inte vara mer med de två tjejer ja åkte dit med men det var inte lätt att vara överallt samtidigt hela tiden. However, under kvällen så träffade jag en söt men lite blyg kille och vi bytte nummer och msn. Sen presenterade en av mina barndomskompisar mig för en jätte trevlig kille och vi dansade i princip hela kvällen.
När det började närma sig stängningsdags på utestället började jag må riktigt illa, så ja stod ute med en barndomsvän. Hon tyckte att vi skulle åka hem, men ja skulle ju sova över hos en av de tjejerna ja åkt dit me. Så jag letade upp henne och talade om att jag mådde skit dåligt och ville åka hem. Hon pratade med den andra tjejen och de sa att nej de ville inte åka hem. men, jaha då får ja väl åka hem till henne då. sa jag och pekade på min barndomskompis. De bara ryckte på axlarna och fortsatte snacka med killarna som bjöd dem på drinkar.
Jag åkte hem med min barndomskompis, tack och lov att hon var där för vad hade jag annars gjort när dom inte ville åka hem? Jag tycker att om man åker till ett ställe tillsammans, så ska man fan också åka därifrån tillsammans! Jag blev riktigt ledsen över att de gjorde sådär!
Sen idag så bad tjejen ja skulle sovit hos om ursäkt. Hon sa att hon insåg att hon betett sig illa och att det var fel av dem att göra så. Jag skällde lite på henne men valde att förlåta henne. Men hon tyckte fortfarande inte att jag verkade okej med det. Så jag sa: jag är inte okej med att man dissar sin kompis, för några killar som bjuder på drinkar, när hon mår dåligt men däremot är jag okej med att du insåg att du betett dig illa och att du bad om ursäkt
då ber hon om den söte, blyge killens msn. jag frågar varför och hon säger att de delade taxi hem eftersom de bor nära varandra men att hon glömde ta hans nummer så hon bad mig istället eftersom hon vill känna många där hon bor.
Det är i det här läget jag frågar mig själv, bad hon om ursäkt för att hon tyckte att hon gjort fel eller för att hon bara ville få en chans att ta killens nummer?
vad för slags kompis gör så? inte fan är det en sjysst kompis iallafall, jag är riktigt besviken och det här tycker jag verkligen inte är okej !
Ja, det kanske var fel av mig att inte vara mer med de två tjejer ja åkte dit med men det var inte lätt att vara överallt samtidigt hela tiden. However, under kvällen så träffade jag en söt men lite blyg kille och vi bytte nummer och msn. Sen presenterade en av mina barndomskompisar mig för en jätte trevlig kille och vi dansade i princip hela kvällen.
När det började närma sig stängningsdags på utestället började jag må riktigt illa, så ja stod ute med en barndomsvän. Hon tyckte att vi skulle åka hem, men ja skulle ju sova över hos en av de tjejerna ja åkt dit me. Så jag letade upp henne och talade om att jag mådde skit dåligt och ville åka hem. Hon pratade med den andra tjejen och de sa att nej de ville inte åka hem. men, jaha då får ja väl åka hem till henne då. sa jag och pekade på min barndomskompis. De bara ryckte på axlarna och fortsatte snacka med killarna som bjöd dem på drinkar.
Jag åkte hem med min barndomskompis, tack och lov att hon var där för vad hade jag annars gjort när dom inte ville åka hem? Jag tycker att om man åker till ett ställe tillsammans, så ska man fan också åka därifrån tillsammans! Jag blev riktigt ledsen över att de gjorde sådär!
Sen idag så bad tjejen ja skulle sovit hos om ursäkt. Hon sa att hon insåg att hon betett sig illa och att det var fel av dem att göra så. Jag skällde lite på henne men valde att förlåta henne. Men hon tyckte fortfarande inte att jag verkade okej med det. Så jag sa: jag är inte okej med att man dissar sin kompis, för några killar som bjuder på drinkar, när hon mår dåligt men däremot är jag okej med att du insåg att du betett dig illa och att du bad om ursäkt
då ber hon om den söte, blyge killens msn. jag frågar varför och hon säger att de delade taxi hem eftersom de bor nära varandra men att hon glömde ta hans nummer så hon bad mig istället eftersom hon vill känna många där hon bor.
Det är i det här läget jag frågar mig själv, bad hon om ursäkt för att hon tyckte att hon gjort fel eller för att hon bara ville få en chans att ta killens nummer?
vad för slags kompis gör så? inte fan är det en sjysst kompis iallafall, jag är riktigt besviken och det här tycker jag verkligen inte är okej !
Förändring
Någon jag brytt mig mycket om, någon som jag räknat som en i familjen, har precis visat en annan sida av sig själv. En sida som jag verkligen inte tycker om, en sida som jag inte trodde fanns. H*n har visat sig vara en helt annan person än jag trodde. I över ett år har jag räknat denna person som en viktig del i mitt liv, som någon man kan luta sig mot när man mår dåligt.
Jag trodde att vi var goda vänner, att även h*n kände samma sak. Jag öppnade mig för den här personen, jag berättade hemska saker som många inte trott hände mig. H*n stöttade mig, gav mig råd och öppnade sitt hem för mig. Jag trodde verkligen att man kunde lita på den här personen, men jag hade tydligen fel.
Jag tror inte att jag gråtit så här mycket om den här personen bara hade varit elak och svikit mig, men det är inte bara mig h*n svikit utan även någon i min familj. Det är då jag blir förbannad, de är då jag blir sårad. För när någon sårar inte bara mig utan även min familj, då tar jag åt mig så jävla mycket. När jag ser personer jag älskar sitta o gråta för att de inte vet vad de ska ta sig till det är då jag inte kan bara stå och se på, jag lägger mig i!
Jag erkänner att i vissa fall är det inte bra att lägga sig i, men i det här fallet ansåg jag att jag hade rätt att lägga mig i. särskilet eftersom h*n gick till person angrepp mot mig. Då handlar det inte längre om någon annan, då handlar det även om mig!
Det är när svåra saker händer som man inser att man inte står någonstans utan sin familj, att det endast är familjen man kan lita på eftersom de älskar oss vad vi än gör. Förändring, det kan bli till något bättre eller något sämre. Men en sak är säker, tiden läker inte alla sår, däremot blir alla sår förr eller senare till ärr.
Vi klarar oss, my mama taught me better than that <3
Jag trodde att vi var goda vänner, att även h*n kände samma sak. Jag öppnade mig för den här personen, jag berättade hemska saker som många inte trott hände mig. H*n stöttade mig, gav mig råd och öppnade sitt hem för mig. Jag trodde verkligen att man kunde lita på den här personen, men jag hade tydligen fel.
Jag tror inte att jag gråtit så här mycket om den här personen bara hade varit elak och svikit mig, men det är inte bara mig h*n svikit utan även någon i min familj. Det är då jag blir förbannad, de är då jag blir sårad. För när någon sårar inte bara mig utan även min familj, då tar jag åt mig så jävla mycket. När jag ser personer jag älskar sitta o gråta för att de inte vet vad de ska ta sig till det är då jag inte kan bara stå och se på, jag lägger mig i!
Jag erkänner att i vissa fall är det inte bra att lägga sig i, men i det här fallet ansåg jag att jag hade rätt att lägga mig i. särskilet eftersom h*n gick till person angrepp mot mig. Då handlar det inte längre om någon annan, då handlar det även om mig!
Det är när svåra saker händer som man inser att man inte står någonstans utan sin familj, att det endast är familjen man kan lita på eftersom de älskar oss vad vi än gör. Förändring, det kan bli till något bättre eller något sämre. Men en sak är säker, tiden läker inte alla sår, däremot blir alla sår förr eller senare till ärr.
Vi klarar oss, my mama taught me better than that <3
Studenten 5/6 2008 !
Jag fick kliva upp super tidigt eftersom jag måste åka tåg för att komma till skolan. Så jag klev upp runt 5 snåret för att hinna sminka mig och fixa håret och klänningen. När jag väl kom fram till tåget stod min kompis Määäds och väntade på mig som så många andra dagar. Hon var så vacker i sin vita klänning och jag kände mig lite smått nervös inför dagen.
När vi var framme vid skolan så blev det champange frukost med klassen, jag hann bara dricka en klunk cider innan vi skulle fotograferas. Vid fotograferingen kom biträdande rektorn och hälsade på oss sen bar det av mot klassrummet. Inne i klassrummet började alla skriva i varandras studentmössor så det blev som en hönsgård med allt skrikande: Har du skrivit i min mössa? inte? kom hit o skriv då. osv. När vi skrivit i allas mössor så blev det lite ostbricka och en lärare höll ett litet gulligt tal, innan hon rusade iväg någonannanstans. Nu var klockan närmare 10 och det var dags för Brunch i skolans matsal. Det var så mysigt att sitta där med klassen och lyssna på alla modiga elever som gick fram och sjöng en sång för oss. Rektorn höll tal och de gjorde körslaget med alla lärare. Våra lärare vann inte kan jag ju tala om. Haha
När vi ätit upp så gick vi tillbaka till klassrummet och fortsatte äta ostbricka och nu var det vår lärares tur att hålla ett tal. Sen blev det betygutdelning. Då skulle vi få varsin ros, så jag skulle sätta på mig plastförklädet för att skydda klänningen. När jag väl hade fått på mig det så fick jag panik, det klistrades fast på armarna och bröstet och jag fick en känsla av att inte kunna andas. En klasskompis fick nästan själv panik när hon skulle hjälpa mig loss. Jag började gråta lite, för det var en riktigt hemsk känsla. När jag väl fick mina betyg kändes det bättre.
Nu var det snart dags att gå in i huvudbyggnaden i skolan för att springa ut, då ställde sig en tjej i min klass och höll ett jätte fint tal. Alla blev förvånade över att hon ville hålla tal! Det var verkligen roligt. Nu bar det av in i huvudbyggnaden, nervositeten började stiga i alla elevers kroppar. Jag såg tjejer runt omkring mig som nästan hyperventilerade. Bara tio minuter kvar. Min mage började bli orolig, jag och min kompis var de som skulle springa ut först. Alltså skulle alla kolla på oss först. Usch, SLÄPP INTE MIN HAND VAD DU ÄN GÖR!! sa jag till henne. Hahaha, hon tyckte att jag var lite rolig som nästan fick panik.
Dörrarna öppnades, nu var det dags att springa ut. Alla lärare stod på rad när vi gick förbi dem, min kompis släppte min hand och jag blev helt hysterisk: JAG SA JU ÅT DIG ATT INTE SLÄPPA, VAD GÖR DU ?!?! så tog hon tag i min hand igen, ytterdörrarna öppnades, vi blev presenterade och UT SOM ETT SPJUT kom vi ner för trappan.
Jag fick en chock av att se så många främmande människor stå och kolla på en, jag darrade i hela kroppen. Jag såg inte min familj någonstans. Så jag följde efter min kompis till hennes familj. Sen bestämde jag mig att jo, jag kommer hitta dem. Och nånstans i mitten av allt folk så såg jag min bästa vän! Jag blev så glad, JA JAG HITTADE DEM! Så jag började halft om halft springa mot henne, då kom 11åringen. Min ena ängel mot mig och började hänga på en massa blommor och en giraff och allt vad det var, efter henne kom min andra ängel 5åringen och ville att ja skulle bära henne.
Så när jag väl kommit fram till min familj hade jag redan en massa saker hängandes runt halsen. Nu blev det kramkalas! Mamma, pappa, mormor, morfar, morbror, extra mamma, lillesyster, lillebror, änglarna, min bästa vän och ännu en vän som också var där. Morbror försökte filma allt. Alla hängde saker om halsen på mig, blommor, gosedjur, giraffer, en fläkt, såpbubblor, nödproviant ( haha det var min extra mamma o lillebror som gav mig den, skit häftigt! ) och allt vad det var. Jag började gråta, jag kände mig så oerhört lycklig! Då kom min kompis, henne som jag gick ut med genom ytterdörrarna. Vi kan kalla henne P. Hon och hennes familj kom fram och då började dom också hänga på mig en massa saker och kramas.
Sen var det dags att kliva på flaket. Alla i min klass hade redan klivit på när jag kom dit, jag knuffade fram mig så att jag fick (enligt mig) den bästa platsen på flaket och så åkte vi runt, runt stan i uppsala i nästan 2 timmar! Jag var helt slut i halsen, i kroppen och i huvudet när jag väl fick kliva av. Jag hade skrikit, vrålat, dansat och hoppat så mycket, och inte blev det bättre av att solen hade gassat på med minst 25-30 grader hela dagen.
Jag klev av flaket och såg mina änglar, min syster och mamma vänta på mig med bilen. Snabbt in i skolan för att hämta lite saker och sen åkte vi med bilen hem till pappa där alla gäster väntade. Vi började med att skåla, sen åt vi smörgåstårta (den som mormor gör så oerhört god), fruktsallad och kladdkake muffins. Det var ganska många där.
Mamma, pappa, morfar, mormor, morbror, syster, lillebror, änglarna, änglarnas mamma, min gudmor, min guddotter, min bästa vän, min bästa väns mamma och min kompis. Alltså var vi 16 stycken med mig själv inräknad.
Mamma och pappa höll tal. Jag grät som en gris på pappas tal, så hälften av alla gäster började också gråta, jag grät när jag läste det vackra kortet jag fått av min syster och den fina tavlan hon målat på en giraff. Det var mycket tårar alltså. Hahaha, men det var endast glädjetårar.
Jag älskar alla som var där, det här var den absolut lyckligaste dagen i hela mitt liv!
När vi var framme vid skolan så blev det champange frukost med klassen, jag hann bara dricka en klunk cider innan vi skulle fotograferas. Vid fotograferingen kom biträdande rektorn och hälsade på oss sen bar det av mot klassrummet. Inne i klassrummet började alla skriva i varandras studentmössor så det blev som en hönsgård med allt skrikande: Har du skrivit i min mössa? inte? kom hit o skriv då. osv. När vi skrivit i allas mössor så blev det lite ostbricka och en lärare höll ett litet gulligt tal, innan hon rusade iväg någonannanstans. Nu var klockan närmare 10 och det var dags för Brunch i skolans matsal. Det var så mysigt att sitta där med klassen och lyssna på alla modiga elever som gick fram och sjöng en sång för oss. Rektorn höll tal och de gjorde körslaget med alla lärare. Våra lärare vann inte kan jag ju tala om. Haha
När vi ätit upp så gick vi tillbaka till klassrummet och fortsatte äta ostbricka och nu var det vår lärares tur att hålla ett tal. Sen blev det betygutdelning. Då skulle vi få varsin ros, så jag skulle sätta på mig plastförklädet för att skydda klänningen. När jag väl hade fått på mig det så fick jag panik, det klistrades fast på armarna och bröstet och jag fick en känsla av att inte kunna andas. En klasskompis fick nästan själv panik när hon skulle hjälpa mig loss. Jag började gråta lite, för det var en riktigt hemsk känsla. När jag väl fick mina betyg kändes det bättre.
Nu var det snart dags att gå in i huvudbyggnaden i skolan för att springa ut, då ställde sig en tjej i min klass och höll ett jätte fint tal. Alla blev förvånade över att hon ville hålla tal! Det var verkligen roligt. Nu bar det av in i huvudbyggnaden, nervositeten började stiga i alla elevers kroppar. Jag såg tjejer runt omkring mig som nästan hyperventilerade. Bara tio minuter kvar. Min mage började bli orolig, jag och min kompis var de som skulle springa ut först. Alltså skulle alla kolla på oss först. Usch, SLÄPP INTE MIN HAND VAD DU ÄN GÖR!! sa jag till henne. Hahaha, hon tyckte att jag var lite rolig som nästan fick panik.
Dörrarna öppnades, nu var det dags att springa ut. Alla lärare stod på rad när vi gick förbi dem, min kompis släppte min hand och jag blev helt hysterisk: JAG SA JU ÅT DIG ATT INTE SLÄPPA, VAD GÖR DU ?!?! så tog hon tag i min hand igen, ytterdörrarna öppnades, vi blev presenterade och UT SOM ETT SPJUT kom vi ner för trappan.
Jag fick en chock av att se så många främmande människor stå och kolla på en, jag darrade i hela kroppen. Jag såg inte min familj någonstans. Så jag följde efter min kompis till hennes familj. Sen bestämde jag mig att jo, jag kommer hitta dem. Och nånstans i mitten av allt folk så såg jag min bästa vän! Jag blev så glad, JA JAG HITTADE DEM! Så jag började halft om halft springa mot henne, då kom 11åringen. Min ena ängel mot mig och började hänga på en massa blommor och en giraff och allt vad det var, efter henne kom min andra ängel 5åringen och ville att ja skulle bära henne.
Så när jag väl kommit fram till min familj hade jag redan en massa saker hängandes runt halsen. Nu blev det kramkalas! Mamma, pappa, mormor, morfar, morbror, extra mamma, lillesyster, lillebror, änglarna, min bästa vän och ännu en vän som också var där. Morbror försökte filma allt. Alla hängde saker om halsen på mig, blommor, gosedjur, giraffer, en fläkt, såpbubblor, nödproviant ( haha det var min extra mamma o lillebror som gav mig den, skit häftigt! ) och allt vad det var. Jag började gråta, jag kände mig så oerhört lycklig! Då kom min kompis, henne som jag gick ut med genom ytterdörrarna. Vi kan kalla henne P. Hon och hennes familj kom fram och då började dom också hänga på mig en massa saker och kramas.
Sen var det dags att kliva på flaket. Alla i min klass hade redan klivit på när jag kom dit, jag knuffade fram mig så att jag fick (enligt mig) den bästa platsen på flaket och så åkte vi runt, runt stan i uppsala i nästan 2 timmar! Jag var helt slut i halsen, i kroppen och i huvudet när jag väl fick kliva av. Jag hade skrikit, vrålat, dansat och hoppat så mycket, och inte blev det bättre av att solen hade gassat på med minst 25-30 grader hela dagen.
Jag klev av flaket och såg mina änglar, min syster och mamma vänta på mig med bilen. Snabbt in i skolan för att hämta lite saker och sen åkte vi med bilen hem till pappa där alla gäster väntade. Vi började med att skåla, sen åt vi smörgåstårta (den som mormor gör så oerhört god), fruktsallad och kladdkake muffins. Det var ganska många där.
Mamma, pappa, morfar, mormor, morbror, syster, lillebror, änglarna, änglarnas mamma, min gudmor, min guddotter, min bästa vän, min bästa väns mamma och min kompis. Alltså var vi 16 stycken med mig själv inräknad.
Mamma och pappa höll tal. Jag grät som en gris på pappas tal, så hälften av alla gäster började också gråta, jag grät när jag läste det vackra kortet jag fått av min syster och den fina tavlan hon målat på en giraff. Det var mycket tårar alltså. Hahaha, men det var endast glädjetårar.
Jag älskar alla som var där, det här var den absolut lyckligaste dagen i hela mitt liv!
18 års dagen !
Jag fyllde 18 år i början av året.
Dagen började med att jag blev väckt med sång av syster och pappa. Jag fick ett enormt paket med diverse hushållsgrejer av pappa, för att ha när jag flyttar hemmifrån. Sen kom mina små änglar förbi, de är 5år och 11år gamla och förgyller min tillvaro. De gav mig ett paket med en giraff i form av ett mjukisdjur. Jag älskar giraffer! Twiga betyder förresten giraff på swahili. Vi åt frukost tillsammans och lekte lite tills det var dags att klä på sig eftersom mamma var på väg hit för att hämta mig, syster och min bästa vän som precis kommit hem till mig.
Mamma kom och vi körde från ena sidan sthlm till andra, där mormor o morfar bor. Min morbror och hans fru kom dit och det bjöds på smörgåstårta (mormor som gjort den, stooor favorit) och kladdkaka med grädde. Sen var det dags att öppna alla presenter. Allihop var inslagna med turkost presentpapper eftersom det är min favorit färg. Jag fick giraff påslakan, en giraff kudde, en mini giraff, en bok som heter "Tears of a Giraffe", ett fint halsband, en vit polotröja och lite pengar och fina kort. Ja som ni ser, massor med giraffer ! :D
På kvällen körde mamma hem mig och min bästa vän tillbaka till andra sidan stan, för att jag skulle sova över hos henne. När vi kom dit så grattade alla mig i hennes stora familj och jag somnade gott på kvällen!
Tack för en underbart lyckad dag!
Dagen började med att jag blev väckt med sång av syster och pappa. Jag fick ett enormt paket med diverse hushållsgrejer av pappa, för att ha när jag flyttar hemmifrån. Sen kom mina små änglar förbi, de är 5år och 11år gamla och förgyller min tillvaro. De gav mig ett paket med en giraff i form av ett mjukisdjur. Jag älskar giraffer! Twiga betyder förresten giraff på swahili. Vi åt frukost tillsammans och lekte lite tills det var dags att klä på sig eftersom mamma var på väg hit för att hämta mig, syster och min bästa vän som precis kommit hem till mig.
Mamma kom och vi körde från ena sidan sthlm till andra, där mormor o morfar bor. Min morbror och hans fru kom dit och det bjöds på smörgåstårta (mormor som gjort den, stooor favorit) och kladdkaka med grädde. Sen var det dags att öppna alla presenter. Allihop var inslagna med turkost presentpapper eftersom det är min favorit färg. Jag fick giraff påslakan, en giraff kudde, en mini giraff, en bok som heter "Tears of a Giraffe", ett fint halsband, en vit polotröja och lite pengar och fina kort. Ja som ni ser, massor med giraffer ! :D
På kvällen körde mamma hem mig och min bästa vän tillbaka till andra sidan stan, för att jag skulle sova över hos henne. När vi kom dit så grattade alla mig i hennes stora familj och jag somnade gott på kvällen!
Tack för en underbart lyckad dag!
Dålig uppdatering.
Jag har inte skrivit här sen i december förra året. Det beror på att jag haft så mycket att göra i skolan inför studenten. Så all min tid har gått åt att klara skolan, jag ville inte reda ut massa saker som hänt samtidigt som jag kämpade med det. Därför har jag inte uppdaterat på väldigt länge. Men nu är det dags för en uppdatering!
Jag känner att det var bra att skriva av mig en massa saker som hänt, det har hjälpt mig att bearbeta det. Efter att jag gjorde slut med X var jag rädd för att gå in i ett nytt förhållande. Jag var rädd att hamna i samma situation igen. På kvinnojouren sa de att när man en gång gått igenom något sånt här så brukar man se tecknen mycket tidigare och tydligare. Man går alltså inte tillbaka i samma spår lika lätt. Men självklart måste man lyssna till varningstecknen, annars hamnar man i samma situation oavsett varningstecknen eller ej. Därför tog det lång tid innan jag vågade låta någon kille komma nära mig igen.
Jag vill inte tro att jag är skadad av det här resten av livet, för det är jag inte! Jag har bara blivit starkare och mognare pga allt det som hänt. Efter X har jag haft ett bra förhållande med en underbar kille. Han hjälpte mig att läka lite, han visade mig att alla killar inte är stora svin. Vi var tillsammans i sju månader men jag gjorde slut därför att jag kände att jag inte kunde ge honom den tid han förtjänade. Nu har han en ny flickvän och jag är glad för hans skull, han verkar tillfreds med sig själv.
Jag säger inte att jag inte var värd honom elr något sånt, det var bara det att vi bodde långt ifrån varandra och så hade jag det jobbigt hemma. Så jag kunde bokstavligen inte ge honom den tid han förtjänade. :)
Nu har problemen hemma blivit lite bättre och jag hoppas att de ska lösa sig helt och hållet.
Det löser sig med tiden.
Jag känner att det var bra att skriva av mig en massa saker som hänt, det har hjälpt mig att bearbeta det. Efter att jag gjorde slut med X var jag rädd för att gå in i ett nytt förhållande. Jag var rädd att hamna i samma situation igen. På kvinnojouren sa de att när man en gång gått igenom något sånt här så brukar man se tecknen mycket tidigare och tydligare. Man går alltså inte tillbaka i samma spår lika lätt. Men självklart måste man lyssna till varningstecknen, annars hamnar man i samma situation oavsett varningstecknen eller ej. Därför tog det lång tid innan jag vågade låta någon kille komma nära mig igen.
Jag vill inte tro att jag är skadad av det här resten av livet, för det är jag inte! Jag har bara blivit starkare och mognare pga allt det som hänt. Efter X har jag haft ett bra förhållande med en underbar kille. Han hjälpte mig att läka lite, han visade mig att alla killar inte är stora svin. Vi var tillsammans i sju månader men jag gjorde slut därför att jag kände att jag inte kunde ge honom den tid han förtjänade. Nu har han en ny flickvän och jag är glad för hans skull, han verkar tillfreds med sig själv.
Jag säger inte att jag inte var värd honom elr något sånt, det var bara det att vi bodde långt ifrån varandra och så hade jag det jobbigt hemma. Så jag kunde bokstavligen inte ge honom den tid han förtjänade. :)
Nu har problemen hemma blivit lite bättre och jag hoppas att de ska lösa sig helt och hållet.
Det löser sig med tiden.
