twiga

Jag har inte skrivit här sen i december förra året. Det beror på att jag haft så mycket att göra i skolan inför studenten. Så all min tid har gått åt att klara skolan, jag ville inte reda ut massa saker som hänt samtidigt som jag kämpade med det. Därför har jag inte uppdaterat på väldigt länge. Men nu är det dags för en uppdatering!

Jag känner att det var bra att skriva av mig en massa saker som hänt, det har hjälpt mig att bearbeta det. Efter att jag gjorde slut med X var jag rädd för att gå in i ett nytt förhållande. Jag var rädd att hamna i samma situation igen. På kvinnojouren sa de att när man en gång gått igenom något sånt här så brukar man se tecknen mycket tidigare och tydligare. Man går alltså inte tillbaka i samma spår lika lätt. Men självklart måste man lyssna till varningstecknen, annars hamnar man i samma situation oavsett varningstecknen eller ej. Därför tog det lång tid innan jag vågade låta någon kille komma nära mig igen.

Jag vill inte tro att jag är skadad av det här resten av livet, för det är jag inte! Jag har bara blivit starkare och mognare pga allt det som hänt. Efter X har jag haft ett bra förhållande med en underbar kille. Han hjälpte mig att läka lite, han visade mig att alla killar inte är stora svin. Vi var tillsammans i sju månader men jag gjorde slut därför att jag kände att jag inte kunde ge honom den tid han förtjänade. Nu har han en ny flickvän och jag är glad för hans skull, han verkar tillfreds med sig själv.

Jag säger inte att jag inte var värd honom elr något sånt, det var bara det att vi bodde långt ifrån varandra och så hade jag det jobbigt hemma. Så jag kunde bokstavligen inte ge honom den tid han förtjänade. :)
Nu har problemen hemma blivit lite bättre och jag hoppas att de ska lösa sig helt och hållet.

Det löser sig med tiden.