Tandställning
Jag har nu haft tandställning i 3 år, igår var jag hos min tandreglerare och han sa att jag förmodligen blir av med tandställningen innan jul! Jag hoppas verkligen på de. :D
Ögoninflammation
Jag är helt illröd i ögat, det kliar och jag ser allmänt drogad ut. Skit oxå, det är ju upprop för universitetet....IMORGON!
nej, jag har inte alls panik?!?!
nej, jag har inte alls panik?!?!
Tisdag,12 Augusti
Jag vaknade hos min underbara vän JI runt elva snåret. Hon hade varit vaken sen typ 8 som vanligt. Vi gick upp och åt frukost sen gick vi ner till hennes våning för att fixa oss. Klockan 20 i 12 tog vi bussen ner mot stan där vi mötte upp GO. För en gångs skull var vi sena och inte hon! Det var lite roligt, då fick hon känna hur det känns att stå och vänta i hundra år på någon som är sen. Vi kom iförsej bara 5 minuter sent men iallafall.
Vi gick runt lite på stan och GO tjatade om att hon var hungrig, som hon alltid är haha. Men vi hade inte tid att äta eftersom vi shoppade. Shopping måste vara den absolut bästa medicinen när man är uttråkad! Vi gick in på New Yorker och kollade runt på rean. Jag plockade på mig saker hela tiden medan GO hjälpte JI (som brukar ha svårt att hitta saker när hon är med oss shoppingdjur haha). När vi hade gått runt ett tag hade jag ca 8 plagg att prova medan JI och GO hade två var. Det var lite roligt, jag hann nästan prova alla mina före dem även om vi gick in i provrummen samtidigt, måste varit för att jag var lite stressad. Sen bad jag GO att hämta vissa i andra storlekar och en klänning som hon provade bad ja henne ta av sig så ja kunde prova den oxå. Så jag stannade kvar längst iallafall. Det slutade med att jag köpte 1 tubtopplinne och JI en klänning.
Sen gick vi ut ur affären och mot Gina Tricot. Där provade jag ett par jeans för 29:- (superrea) som var sjukt fula haha och någon t-shirt som var tråkig så jag köpte inget och vi började röra oss mot Stationen där jag skulle ta bussen kl 14:40.
På väg mot stationen diskuterade vi om jag skulle köpa den dära klänningen ja hade provat eller inte och jag upptäckte att jag var väldigt törstig så jag köpte mig en festis. Mina underbara vänner stod och väntade med mig tills bussen kom och jag klev på och fick en super skön plats med mycket air condition! Eftersom det var ganska varmt o kvavt ute så var det skönt att sitta på den svala bussen, men efter ett tag blev det för kallt så jag fick ta på mig både kofta och jacka!
När jag kom fram (efter 1 timme och 50 minuter i bussen) så ringde jag min vän G, ni vet min "kosmiska tvilling"? Han sa att han var på väg mot stationen så jag bara stod där och kollade runt eftersom jag aldrig varit i den staden och fattade inte vilket av alla 83 håll han möjligen kom ifrån. Haha men tillslut kom han dit och vi började vandra mot hans kompis lägenhet. Väl framme i kompisens lägenhet så inspekterade jag hur det såg ut. Ja, det var inte mycket att skryta med. En typisk student-killes lägenhet med endast 1 säng, 1 tv och 1 bord med två stolar till. Det var allt! haha inga tavlor eller mattor eller gardiner ens.
Men det mest trevliga med den lägenheten var utsikten från den franska balkongen. Lägenheten bestod av ett rum och låg på våning 6. Jag satte mig i balkongen och dinglade med benen, helt underbart! Sen blev vi hungriga och G gick ner för att köpa lite Thaimat. MUMS! När vi ätit oss mätta som åsnor elr ngt, så la vi oss på sängen och kollade på Kung fu panda. Jag hängde inte med i handlingen för jag kunde inte vara tyst och bara pratade på om allt mellan himmel och jord. (fullt normalt när jag är nervös haha)
Så ringde kompisen som hade lånat Gs lägenhet under sommaren och vi kunde gå dit. Han bor i en studenkorridor så jag trodde att hans lägenhet eller rum elr va man ska säga skulle vara mindre än hans väns lägenhet. Så när han öppnade dörren blev jag väldigt förvånad över vad jag såg. Rummet var säkert 3 gånger så stort som den vi precis kommit ifrån, det fanns ett matbord för fyra med fyra stolar, en lång tv bänk med en liten tv på, en enorm spegel (bra för mig haha), en garderob, en stor dubbelsäng, en tvåsitssoffa, en fotölj och ett stort vardagsrumsbord och ett litet badrum med badkar! Jag trodde jag skulle tappa hakan! Men det absolut bästa av allt var de stora fönstrarna, när man öppnade dem så fanns det ett litet stängsel så man kunde sitta i fönstret utan att behöva vara rädd för att ramla ut. Jag hade funnit min ultimata plats. haha jag satte mig där och talade om för G att jag nu flyttar in. han bara skrattade åt mig.
Sen gick han och hämtade alla sina ägodelar som han hade förvarat hos en kompis så att de inte skulle gå sönder. Så han bytte ut den dära tvn mot en flatscreen tv. asså hallå? va inte G student? haha han bara skrattade åt mig när jag sa så. Han var iväg för o hämta grejer i nån timme och medan han var det satt jag och njöt i fönstret med en bok i handen.
När han kom tillbaka bad han mig att blunda, och jag undrade självklart varför men han sa att ja bara skulle lita på honom så jag blundade. Då gick han fram till mig och hängde ett smycke runt halsen på mig. Och mesig som jag är blev jag helt rörd och visste inte va ja skulle säga. Så berättade han historien om hur han köpt smycket. Han hade varit utomlands och när han var på stranden så var där en halsbands försäljare. Försäljaren ville att G inte bara skulle köpa den tiger tand han har runt halsen utan även detta halsband han gav till mig. G svarade att han inte hade någon flickvän eller fästmö att ge det till men försäljaren sa: "tro mig, du kommer snart att få användning av detta halsband" så G köpte halsbandet. När han kom hem och vi började prata så tänkte han på halsbandet igen och sen gav han det till mig.
Det var väldigt roligt och fint av honom. Tack.
Syster, jag tänker på dig. <3
Vi gick runt lite på stan och GO tjatade om att hon var hungrig, som hon alltid är haha. Men vi hade inte tid att äta eftersom vi shoppade. Shopping måste vara den absolut bästa medicinen när man är uttråkad! Vi gick in på New Yorker och kollade runt på rean. Jag plockade på mig saker hela tiden medan GO hjälpte JI (som brukar ha svårt att hitta saker när hon är med oss shoppingdjur haha). När vi hade gått runt ett tag hade jag ca 8 plagg att prova medan JI och GO hade två var. Det var lite roligt, jag hann nästan prova alla mina före dem även om vi gick in i provrummen samtidigt, måste varit för att jag var lite stressad. Sen bad jag GO att hämta vissa i andra storlekar och en klänning som hon provade bad ja henne ta av sig så ja kunde prova den oxå. Så jag stannade kvar längst iallafall. Det slutade med att jag köpte 1 tubtopplinne och JI en klänning.
Sen gick vi ut ur affären och mot Gina Tricot. Där provade jag ett par jeans för 29:- (superrea) som var sjukt fula haha och någon t-shirt som var tråkig så jag köpte inget och vi började röra oss mot Stationen där jag skulle ta bussen kl 14:40.
På väg mot stationen diskuterade vi om jag skulle köpa den dära klänningen ja hade provat eller inte och jag upptäckte att jag var väldigt törstig så jag köpte mig en festis. Mina underbara vänner stod och väntade med mig tills bussen kom och jag klev på och fick en super skön plats med mycket air condition! Eftersom det var ganska varmt o kvavt ute så var det skönt att sitta på den svala bussen, men efter ett tag blev det för kallt så jag fick ta på mig både kofta och jacka!
När jag kom fram (efter 1 timme och 50 minuter i bussen) så ringde jag min vän G, ni vet min "kosmiska tvilling"? Han sa att han var på väg mot stationen så jag bara stod där och kollade runt eftersom jag aldrig varit i den staden och fattade inte vilket av alla 83 håll han möjligen kom ifrån. Haha men tillslut kom han dit och vi började vandra mot hans kompis lägenhet. Väl framme i kompisens lägenhet så inspekterade jag hur det såg ut. Ja, det var inte mycket att skryta med. En typisk student-killes lägenhet med endast 1 säng, 1 tv och 1 bord med två stolar till. Det var allt! haha inga tavlor eller mattor eller gardiner ens.
Men det mest trevliga med den lägenheten var utsikten från den franska balkongen. Lägenheten bestod av ett rum och låg på våning 6. Jag satte mig i balkongen och dinglade med benen, helt underbart! Sen blev vi hungriga och G gick ner för att köpa lite Thaimat. MUMS! När vi ätit oss mätta som åsnor elr ngt, så la vi oss på sängen och kollade på Kung fu panda. Jag hängde inte med i handlingen för jag kunde inte vara tyst och bara pratade på om allt mellan himmel och jord. (fullt normalt när jag är nervös haha)
Så ringde kompisen som hade lånat Gs lägenhet under sommaren och vi kunde gå dit. Han bor i en studenkorridor så jag trodde att hans lägenhet eller rum elr va man ska säga skulle vara mindre än hans väns lägenhet. Så när han öppnade dörren blev jag väldigt förvånad över vad jag såg. Rummet var säkert 3 gånger så stort som den vi precis kommit ifrån, det fanns ett matbord för fyra med fyra stolar, en lång tv bänk med en liten tv på, en enorm spegel (bra för mig haha), en garderob, en stor dubbelsäng, en tvåsitssoffa, en fotölj och ett stort vardagsrumsbord och ett litet badrum med badkar! Jag trodde jag skulle tappa hakan! Men det absolut bästa av allt var de stora fönstrarna, när man öppnade dem så fanns det ett litet stängsel så man kunde sitta i fönstret utan att behöva vara rädd för att ramla ut. Jag hade funnit min ultimata plats. haha jag satte mig där och talade om för G att jag nu flyttar in. han bara skrattade åt mig.
Sen gick han och hämtade alla sina ägodelar som han hade förvarat hos en kompis så att de inte skulle gå sönder. Så han bytte ut den dära tvn mot en flatscreen tv. asså hallå? va inte G student? haha han bara skrattade åt mig när jag sa så. Han var iväg för o hämta grejer i nån timme och medan han var det satt jag och njöt i fönstret med en bok i handen.
När han kom tillbaka bad han mig att blunda, och jag undrade självklart varför men han sa att ja bara skulle lita på honom så jag blundade. Då gick han fram till mig och hängde ett smycke runt halsen på mig. Och mesig som jag är blev jag helt rörd och visste inte va ja skulle säga. Så berättade han historien om hur han köpt smycket. Han hade varit utomlands och när han var på stranden så var där en halsbands försäljare. Försäljaren ville att G inte bara skulle köpa den tiger tand han har runt halsen utan även detta halsband han gav till mig. G svarade att han inte hade någon flickvän eller fästmö att ge det till men försäljaren sa: "tro mig, du kommer snart att få användning av detta halsband" så G köpte halsbandet. När han kom hem och vi började prata så tänkte han på halsbandet igen och sen gav han det till mig.
Det var väldigt roligt och fint av honom. Tack.
Syster, jag tänker på dig. <3
080808
Vaknade hemma hos min bästa vän. Jag skulle bara gå upp en snabbis på toaletten så råkade jag gå rakt in i hennes tvillingbror som inte hade någon tröja. haha snacka om att börja dagen lite pinsamt. Sen lagade och åt vi frukost tillsammans hon och jag. När vi hade gjort det klart var klockan redan två! Så vi drog oss vidare hem till mig där jag skulle göra mig iordning.
Vi dök upp på tröskeln här hemma hos mig och gjorde pappa överlycklig eftersom det hade åskat i natt vilket förorsakade att vår tv och vårt internet slutat fungera. Så vi pratade lite, sen tog min bästa vän bussen hem till sig igen för vi kom på att vi hade glömt min dator där. Så medan hon var borta ringde jag och småpratade lite med mamma. Bästa vännen var tillbaka på mindre än 20 minuter, det var duktigt gjort!
När hon kom hit så satte hon sig i köket med mina målargrejer medan jag hoppade in i duschen och pappa lagade mat. Hon målade en jätte fin tavla och pappa gjorde helt underbart god mat. Så vi åt och pratade och pratade och pratade så att jag glömde bort tiden. Helt plötsligt upptäckte jag att jag bara hade 40 minuter på mig innan bussen skulle gå. Jag skulle nämligen träffa min kosmiska tvilling för första gången.
Så jag o min bästa vän började springa runt här hemma och plocka fram kläder och smink o hårspray osv. Hon började sminka mig och jag ringde till G för att fråga om vi inte kunde träffas en halvtimme senare, och visst det var inga problem. Så jag hann sminka mig och fixa håret och allt. Det blev skit fint. Jag såg helt underbar ut!
Sen sprang vi till bussen och jag hann precis på minuten. Jag klev på bussen och ringde min bästa vän, hon hade verkligen gjort mig nervös så jag var tvungen att skälla lite på henne. Hon var helt lugn och tyckte att ja oxå borde vara de. Sen när jag satt på pendeltåget mot sthlm så blev jag lite nervös för han hade inte svarat på mitt sms om var han var och ja var nästan framme redan. så jag ringde upp honom och hörde att han var påväg. Inga problem.
När jag kom fram till centralen insåg vi att vi hade missuppfattat var vi skulle ses så han var på ena sidan och jag på andra sidan. Så jag gick mot honom och helt plötsligt så hoppade någon på mig bakifrån och sa: BU! jag blev så himla rädd. haha men det bröt isen iallafall. så vi gick ut från centralen och började promenera och prata om alla mellan himmel och jord. vi klickade direkt. det var så skönt för jag hade varit så nervös men när vi sågs så kändes det som att vi hade träffats varje dag i hela livet ungefär.
Vi gick helt vilse i stan men det gjorde ingenting för vi hade så trevligt, så hittade vi någon affär där vi köpte Vanilla coke. jag trodde inte att den gjordes längre! När vi gick ut från affären såg vi en stor fontän med bänkar runt, så vi satte oss där och pratade lite. Så helt plötsligt så blir G helt tyst för att han har sett sitt hemlands flagga hänga ut från ett hus. Det är tydligen väldigt ovanligt att se såna flaggor i sverige. Det måste varit något skumt tecken haha.
Så vi var ju tvugna att undersöka saken, och det var ambassaden för de landet och då visste han var vi var. Så vi tog tunnelbanan mot sthlm. I sthlm så gick vi till stadshuset för att kolla när det blev mörkt (det fanns ingen sol så de blev ingen solnedgång eftersom molnen var ivägen) vi lyssnade på lite musik och så. Sen var det hemgång.
Jag hade iallafall en helt underbar dag, men så var det ju den 080808 och det sägs att det är ett magiskt tal. vem vet?
Vi dök upp på tröskeln här hemma hos mig och gjorde pappa överlycklig eftersom det hade åskat i natt vilket förorsakade att vår tv och vårt internet slutat fungera. Så vi pratade lite, sen tog min bästa vän bussen hem till sig igen för vi kom på att vi hade glömt min dator där. Så medan hon var borta ringde jag och småpratade lite med mamma. Bästa vännen var tillbaka på mindre än 20 minuter, det var duktigt gjort!
När hon kom hit så satte hon sig i köket med mina målargrejer medan jag hoppade in i duschen och pappa lagade mat. Hon målade en jätte fin tavla och pappa gjorde helt underbart god mat. Så vi åt och pratade och pratade och pratade så att jag glömde bort tiden. Helt plötsligt upptäckte jag att jag bara hade 40 minuter på mig innan bussen skulle gå. Jag skulle nämligen träffa min kosmiska tvilling för första gången.
Så jag o min bästa vän började springa runt här hemma och plocka fram kläder och smink o hårspray osv. Hon började sminka mig och jag ringde till G för att fråga om vi inte kunde träffas en halvtimme senare, och visst det var inga problem. Så jag hann sminka mig och fixa håret och allt. Det blev skit fint. Jag såg helt underbar ut!
Sen sprang vi till bussen och jag hann precis på minuten. Jag klev på bussen och ringde min bästa vän, hon hade verkligen gjort mig nervös så jag var tvungen att skälla lite på henne. Hon var helt lugn och tyckte att ja oxå borde vara de. Sen när jag satt på pendeltåget mot sthlm så blev jag lite nervös för han hade inte svarat på mitt sms om var han var och ja var nästan framme redan. så jag ringde upp honom och hörde att han var påväg. Inga problem.
När jag kom fram till centralen insåg vi att vi hade missuppfattat var vi skulle ses så han var på ena sidan och jag på andra sidan. Så jag gick mot honom och helt plötsligt så hoppade någon på mig bakifrån och sa: BU! jag blev så himla rädd. haha men det bröt isen iallafall. så vi gick ut från centralen och började promenera och prata om alla mellan himmel och jord. vi klickade direkt. det var så skönt för jag hade varit så nervös men när vi sågs så kändes det som att vi hade träffats varje dag i hela livet ungefär.
Vi gick helt vilse i stan men det gjorde ingenting för vi hade så trevligt, så hittade vi någon affär där vi köpte Vanilla coke. jag trodde inte att den gjordes längre! När vi gick ut från affären såg vi en stor fontän med bänkar runt, så vi satte oss där och pratade lite. Så helt plötsligt så blir G helt tyst för att han har sett sitt hemlands flagga hänga ut från ett hus. Det är tydligen väldigt ovanligt att se såna flaggor i sverige. Det måste varit något skumt tecken haha.
Så vi var ju tvugna att undersöka saken, och det var ambassaden för de landet och då visste han var vi var. Så vi tog tunnelbanan mot sthlm. I sthlm så gick vi till stadshuset för att kolla när det blev mörkt (det fanns ingen sol så de blev ingen solnedgång eftersom molnen var ivägen) vi lyssnade på lite musik och så. Sen var det hemgång.
Jag hade iallafall en helt underbar dag, men så var det ju den 080808 och det sägs att det är ett magiskt tal. vem vet?
Utekväll
I fredags var jag hemma hos min mormor och morfar för att mina småkusiner hade kommit dit. Jag o syrran lekte en massa med dem ute i lekparken och inne i huset medan de äldre fick vila sig lite. Haha, de är verkligen två energiiiiiiiiknippen! De är två pojkar med stora varma leenden och glittrande ögon. Den äldre pojken är helt betagen i mig. Han har ett hårband som han sätter på huvudet och från hårbandet hänger det ner band, som hår liksom. Jag har själv ganska långt hår, och när han tar på sig hårbandet låssas han att han är jag! Så underbart söt.
Under dagen fick jag ett sms från en kompis HS där hon skrev: "Du ska med ut ikväll och du har inget att säga till om!" Så jag funderade på hur jag skulle göra eftersom de skulle ut i Uppsala och jag var nästan i Nynäshamn. Jag messade GO och frågade om jag kunde sova hos henne och det gick bra. Så jag åkte in till uppsala och hem till min kompis JI där jag sminkade och fixade mig lite. Sen mötte vi upp HS och hennes fästman och hans kompis. Väl där fick vi vänta på GO, men hon messade oss och bad oss gå in i förväg eftersom hon inte ens hade kommit hemifrån. Så vi andra gick in på stället och lämnade väskor och tröjor i garderoben. Direkt mot baren där vi alla köpte lite att dricka. Jag och JI beställde 4 st Xcide som vi delade på medan de andra tog nåra drinkar som ja inte har en aning om vad de heter.
När GO kommit så fick jag en drink av henne, något fruktigt. Haha asså jag har ju fan ingen aning om namn på sånt där. Iaf så fick hon billigare eftersom hon jobbar på stället och alla känner henne. Vi satt vid ett bord, haha ett picknick bord in fact. Där vi snackade lite, vi hade kommit ganska tidigt så det var bara två killar på dansgolvet. De battlade mot varandra och trodde att dom var coolast i rummet. Det var de inte kan ja säga! Så vi fick oss ett litet skratt. (de var duktiga på att dansa, men de hade alldeles för mkt självförtroende vilket inte alls passade)
När det väl började komma igång drog jag och GO direkt till dansgolvet såklart, vi älskar att dansa! Där dansade vi igenom en rad med låtar som man inte kan sitta still till haha. Sen var det dags för lite luft, så vi gick och hämtade HS och JI för att gå ut till rökrutan. JI ville ragga lite och HS som är förlovad tycker det är superroligt att ragga ÅT OSS. så hon var jätte taggad och såg några blonda killar komma mot ingången. HS -"Vad sägs om dedära blondinerna?" vi andra såg lite smått skeptiska ut. De såg lite snobbiga ut, men sen helt plötsligt ser vi ett ansikte vi känner igen. MEN HALLÅ?! det är ju JIs tonårskärlek som hon varit helt förälskad i 5år nu!
Snacka om att JI fick ett stort saligt leende över hela ansiktet, hennes kväll var gjord! Vi började prata lite med han och hans kompis. JI och killen fick jättebra kontakt och de bytte nummer och han pussade henne till och med! Jag var lite ledsen för jag såg fan inte en enda snygg kille som man kunde titta på. HS hade raggat åt mig sist vi var ute och helt plötsligt så bara stod han där! Jag blev jätteglad och jätteblyg SÅKLART, typiskt mig. Men vi snackade lite och HS berättade att hon förlovat sig och vi skämtade lite. Sen drog GO med mig till toaletten.
Inne på toaletten var de för en gångs skulle inte alls mycket folk (som det alltid annars är på tjejtoan på krogen), förmodligen eftersom det var SLITZ kväll. Jag skulle gå på toa men det fanns inget papper på den ena toan och den andra var upptagen. GO gick för att be om papper, och jag blir ensam kvar. Då öppnas dörren på den andra toan och jag frågar tjejen som kommer ut om det finns papper? Hon mumlar några konstiga fraser och jag hörde inte ett ord. Så jag frågade igen: -"Finns det papper?" och hon vänder sig mot mig, längs armen rinner det blod och jag ser att hon har runt 20-30 äldre ärr längst armen. Hon börjar snacka engelska med mig och säger att hon är ryss och att vakterna på krogen säljer henne som hora och hon vill att jag ska hjälpa henne ut. Jag kollar ner på mitt VITA linne och ser en STOR RÖD BLODFLÄCK och jag blir helt tokig! Precis då kommer GO in och tjejen börjar berätta för GO om hur vakterna skär henne och säljer henne som hora. Jag kollar in på toaletten och ser den krossade öl flaskan som ligger där. min kompis blir jätte upprörd och tycker att det som tjejen berättar är helt förfärligt. Själv står jag där tvärförbannad över den stora röda fläcken och att det inte finns något jävla papper så att jag kan kissa!
GO envisas endå med att hjälpa tjejen. så vi följer henne ut och sen skäller jag ut GO eftersom det inte finns någon annan att skälla på haha. GO inser att tjejens historia kanske inte var sann, men konstaterar att OM den var det så har vi iaf hjälpt henne lite. Jag får äntligen gå och kissa, sen drar GO med sig mig till dansgolvet för att jag ska sluta tjura. Då när ja börjar bli på bättre humör så HÄLLER en tjej sin drink på mig. På mitt VITA LINNE MED BLODFLÄCK! Jag blev så förbannad att jag ville åka hem, men GO övertalade mig att stanna.
Under kvällen hade HS dragit med oss runt till ALLA vimmelfotografer för att fotograferas, så hon tog med mitt tjuriga jag till en kamera och kameramannen tar den absolut fulaste bild jag sett på mig själv. FÖRBENAT OXÅ! Då bestämde jag mig för att leta upp mitt ragg från förra gången, så jag letar och letar och letar men han har självklart gått hem. Då gav jag upp. Jag tog med mig GO för att dra oss hemåt. Vi gick och satte oss på busshållsplatsen bara för att inse att sista bussen gick för en timme sen . Som tur var så hade hennes pappa precis slutat jobba, så vi köpte lite tröst chips så fick vi sjuss hem. Sen sov jag som ett barn!
..eller?
Vi kanske har något uppdrag vi måste slutföra? Något som måste utföras och sen dör vi? haha ja jag vet inte. sjukt asså.
Kosmisk tvilling?
Sen nåra månader tillbaka så har jag börjat prata med en kille som vi kan kalla G. I början pratade vi bara lite sporadiskt sådär för att han var i thailand. När han väl kom hem bytte vi mailadress och vi började snacka direkt. De sa bara KLICK.
Det som skrämmer mig är hur extremt lika vi är, hur lika våra liv är och hur lika vi tänker.
Vi har samma stjärntecken, hans föräldrar och mina föräldrar har samma stjärntecken, vi båda har blivit misshandlade när vi varit yngre (jag av mitt ex, han av skolan i landet han växte upp), hans bästa vän och en barndomsvän till mig har likadana namn, hans syskon har likadana namn som människor jag känt och hans eget namn är samma namn som min systers minus en bokstav.
Har jag mött min kosmiska tvilling eller är detta bara ett läskigt spel? Finns det något som kallas kosmisk tvilling? Han kanske är min själsfrände? Vad tror ni?
Det som skrämmer mig är hur extremt lika vi är, hur lika våra liv är och hur lika vi tänker.
Vi har samma stjärntecken, hans föräldrar och mina föräldrar har samma stjärntecken, vi båda har blivit misshandlade när vi varit yngre (jag av mitt ex, han av skolan i landet han växte upp), hans bästa vän och en barndomsvän till mig har likadana namn, hans syskon har likadana namn som människor jag känt och hans eget namn är samma namn som min systers minus en bokstav.
Har jag mött min kosmiska tvilling eller är detta bara ett läskigt spel? Finns det något som kallas kosmisk tvilling? Han kanske är min själsfrände? Vad tror ni?
Något att tänka på.
Ingen ska få dina kinder att bli våta av tårar, få dina ögon att bli röda å svullna.
Få dig att skaka av utmattning när tårarna håller på att ta slut.
Du ska inte behöva gråta dig själv till sömns, när han sover med ett lyckligt leende på läpparna.
Ingen ska fan få ta ifrån dig din stolthet!
Omvandlas
Genom åren i mitt liv har jag upptäckt att bra och underbara saker alltid har en tendens att ta slut eller försvinna lika snabbt som man fått dem. Det är som att man bara hinner få en smakbit eller ett ögonkast på det där underbara som man vill ha och sen rycks det ifrån en.
Så är det alltid, likaså nu. Jag tror att det oftast beror på att man hoppas för mycket på att saker ska hålla i sig, men i slutändan gör de inte de. Jag är ändå glad för alla små smakbitar och ögonkast av goda och underbara saker jag fått i mitt liv, för de är SÅ HIMLA mycket mer värda än all skit man får. Utan allt de där goda skulle ja aldrig orka ta mig igenom all skit.
peace
..
Helt olikt något jag någonsin upplevt.
tack o hej
tack o hej
Seriöst förbannad.
Jag är så trött på killar i min ålder och lite äldre som beter sig som 14-15åringar. När jag snackar med någon som är nåra år äldre förväntar jag mig att han ska bete sig så också, att han ska visa lite respekt och inte bara omognad.
Alltid när man börjar snacka med en kille så är han charmig, trevlig och intressant. Så man kanske bestämmer sig att träffas, eller bara snacka i telefon. Efter ett tag börjar de alla tänka på en sak.. SEX, eller sexuella tjänster. Varför är det alltid så? De e väl förmodligen någon djurisk instinkt. Vissa killar kan t.o.m börja med att fråga om man är villig att suga av dem. Snälla låt mig se ditt ansikte först, kanske snacka nåra veckor och träffas INNAN du kommer med ett sånt "generöst erbjudande som du anser att jag bara INTE kan motstå". Herregud, nu vill jag ju verkligen suga av dig. Hahaha
Jag avskyr när killar börjar fråga om en tjejs sexliv. Är du oskuld? Om du inte är det, hur många ggr har du då gjort de? Hur många ggr har du haft sex på en dag? Har du sugit av någon? Är du bra på att suga av? Hur många sexpartners har du haft? Vad har du för BH storlek? Har du kört doggystyle? and so on. Och grejen e att dom inte vill vara med någon som varit med för många, men heller inte med någon som varit med för få. Så sluta fråga, ni blir bara besvikna!
Seriöst, om jag ville att hela världen skulle veta hur mitt sexliv såg ut skulle jag heta på msn något i stil med: "jag har haft sex 198 ggr med 39 olika sexpartners, jag suger gärna av dig och jag har blivit slickad" Då skulle de väl förmodligen förlora all spänning med att fråga ut tjejen, då skulle man inte längre vara intressant.
Visst, de kan vara vi tjejer som börjar med frågorna och då får vi faktiskt skylla oss själva lite. Men ibland kan killarna verkligen gå förlångt!
Idag såg jag på tv att killar tänker på sex i genomsnitt 239 ggr per dag, det är typ var fjärde minut! haha helt galet ju!
Hahahaha, okej det här är bara för komiskt. Här sitter jag och skriver det här inlägget. Och gissa vad en kille frågar mig?
"Berätta om din bästa sexupplevelse och med vem" ja, min teori fungerar perfekt!
Pappa, oroa dig inte. Det jag skriver om mina sexuella erfarenheter i inlägget är självklart inte ett dugg sanna! Få inte en hjärtattack nu. haha
Alltid när man börjar snacka med en kille så är han charmig, trevlig och intressant. Så man kanske bestämmer sig att träffas, eller bara snacka i telefon. Efter ett tag börjar de alla tänka på en sak.. SEX, eller sexuella tjänster. Varför är det alltid så? De e väl förmodligen någon djurisk instinkt. Vissa killar kan t.o.m börja med att fråga om man är villig att suga av dem. Snälla låt mig se ditt ansikte först, kanske snacka nåra veckor och träffas INNAN du kommer med ett sånt "generöst erbjudande som du anser att jag bara INTE kan motstå". Herregud, nu vill jag ju verkligen suga av dig. Hahaha
Jag avskyr när killar börjar fråga om en tjejs sexliv. Är du oskuld? Om du inte är det, hur många ggr har du då gjort de? Hur många ggr har du haft sex på en dag? Har du sugit av någon? Är du bra på att suga av? Hur många sexpartners har du haft? Vad har du för BH storlek? Har du kört doggystyle? and so on. Och grejen e att dom inte vill vara med någon som varit med för många, men heller inte med någon som varit med för få. Så sluta fråga, ni blir bara besvikna!
Seriöst, om jag ville att hela världen skulle veta hur mitt sexliv såg ut skulle jag heta på msn något i stil med: "jag har haft sex 198 ggr med 39 olika sexpartners, jag suger gärna av dig och jag har blivit slickad" Då skulle de väl förmodligen förlora all spänning med att fråga ut tjejen, då skulle man inte längre vara intressant.
Visst, de kan vara vi tjejer som börjar med frågorna och då får vi faktiskt skylla oss själva lite. Men ibland kan killarna verkligen gå förlångt!
Idag såg jag på tv att killar tänker på sex i genomsnitt 239 ggr per dag, det är typ var fjärde minut! haha helt galet ju!
Hahahaha, okej det här är bara för komiskt. Här sitter jag och skriver det här inlägget. Och gissa vad en kille frågar mig?
"Berätta om din bästa sexupplevelse och med vem" ja, min teori fungerar perfekt!
Pappa, oroa dig inte. Det jag skriver om mina sexuella erfarenheter i inlägget är självklart inte ett dugg sanna! Få inte en hjärtattack nu. haha
Sol
Idag har solen äntligen tittat fram efter flera långa dagar med regn, och vad gör man? ugglar framför datorn eller läser en bok.. INOMHUS! Jag har faktiskt en anledning till att jag gjort det.. jag sitter och väntar på att min Bästa vän ska höra av sig så att vi kan hitta på något. Hon jobbade igår till klockan 22:00 och idag började hon jobba klockan 07:00 till 10:00 så hon behöver sova lite innan vi kan hitta på något. Hon sa att hon skulle höra av sig mellan 2-3 tiden, och nu har ju solen gått i moln. :( hoppas verkligen inte att det blir regn också!
Vi hinner knappt träffas nuförtiden eftersom hon jobbar så mycket och ofta konstiga tider, men i söndags så tog vi oss en nattpromenad. Det var riktigt mysigt och vi pratade o pratade om allt möjligt som vi inte hunnit med att berätta än. Sen skulle vi sätta oss på våra bänkar utanför hennes hus, men de har rivit dem! Som tur var hade de byggt nya och det var ju tur för de nya är mycket fräschare! Iallafall, helt plötsligt när vi sitter där så hör vi ett förtvivlat: mjaau, mjaaaauu lite längre bort på gården. Vi kollar runt och får syn på den absolut vackraste guldfärgade katt jag någonsin sett! Vi gosade lite med den o tyckte synd om den eftersom ingen släppte in den och det var mitt i natten.
Sen gick jag hem och upptäckte ett groteskt stort skavsår på min häl. BLÄÄ, it hurts! (men så får man skylla sig själv när man går ut och går på promenad i nåra timmar med helt nya skor..)
Vi hinner knappt träffas nuförtiden eftersom hon jobbar så mycket och ofta konstiga tider, men i söndags så tog vi oss en nattpromenad. Det var riktigt mysigt och vi pratade o pratade om allt möjligt som vi inte hunnit med att berätta än. Sen skulle vi sätta oss på våra bänkar utanför hennes hus, men de har rivit dem! Som tur var hade de byggt nya och det var ju tur för de nya är mycket fräschare! Iallafall, helt plötsligt när vi sitter där så hör vi ett förtvivlat: mjaau, mjaaaauu lite längre bort på gården. Vi kollar runt och får syn på den absolut vackraste guldfärgade katt jag någonsin sett! Vi gosade lite med den o tyckte synd om den eftersom ingen släppte in den och det var mitt i natten.
Sen gick jag hem och upptäckte ett groteskt stort skavsår på min häl. BLÄÄ, it hurts! (men så får man skylla sig själv när man går ut och går på promenad i nåra timmar med helt nya skor..)
Löste sig.
Vi har rett ut allt nu, vi båda har gjort saker vi ångrat men nu har vi förlåtit varandra och vi är tillbaka till normaliteten. :)
Inte okej !
Jag var ute i fredagskväll med 2 tjejer, vi åkte dit tillsammans och när vi väl kom dit så träffade jag tre barndoms kompisar som jag inte sett på länge. Så under kvällen försökte jag vara med dem ja kom dit med OCH dem jag träffade där, men det var lite svårt eftersom de hela tiden gick åt olika håll så jag höll mig till dem jag träffade på utestället.
Ja, det kanske var fel av mig att inte vara mer med de två tjejer ja åkte dit med men det var inte lätt att vara överallt samtidigt hela tiden. However, under kvällen så träffade jag en söt men lite blyg kille och vi bytte nummer och msn. Sen presenterade en av mina barndomskompisar mig för en jätte trevlig kille och vi dansade i princip hela kvällen.
När det började närma sig stängningsdags på utestället började jag må riktigt illa, så ja stod ute med en barndomsvän. Hon tyckte att vi skulle åka hem, men ja skulle ju sova över hos en av de tjejerna ja åkt dit me. Så jag letade upp henne och talade om att jag mådde skit dåligt och ville åka hem. Hon pratade med den andra tjejen och de sa att nej de ville inte åka hem. men, jaha då får ja väl åka hem till henne då. sa jag och pekade på min barndomskompis. De bara ryckte på axlarna och fortsatte snacka med killarna som bjöd dem på drinkar.
Jag åkte hem med min barndomskompis, tack och lov att hon var där för vad hade jag annars gjort när dom inte ville åka hem? Jag tycker att om man åker till ett ställe tillsammans, så ska man fan också åka därifrån tillsammans! Jag blev riktigt ledsen över att de gjorde sådär!
Sen idag så bad tjejen ja skulle sovit hos om ursäkt. Hon sa att hon insåg att hon betett sig illa och att det var fel av dem att göra så. Jag skällde lite på henne men valde att förlåta henne. Men hon tyckte fortfarande inte att jag verkade okej med det. Så jag sa: jag är inte okej med att man dissar sin kompis, för några killar som bjuder på drinkar, när hon mår dåligt men däremot är jag okej med att du insåg att du betett dig illa och att du bad om ursäkt
då ber hon om den söte, blyge killens msn. jag frågar varför och hon säger att de delade taxi hem eftersom de bor nära varandra men att hon glömde ta hans nummer så hon bad mig istället eftersom hon vill känna många där hon bor.
Det är i det här läget jag frågar mig själv, bad hon om ursäkt för att hon tyckte att hon gjort fel eller för att hon bara ville få en chans att ta killens nummer?
vad för slags kompis gör så? inte fan är det en sjysst kompis iallafall, jag är riktigt besviken och det här tycker jag verkligen inte är okej !
Ja, det kanske var fel av mig att inte vara mer med de två tjejer ja åkte dit med men det var inte lätt att vara överallt samtidigt hela tiden. However, under kvällen så träffade jag en söt men lite blyg kille och vi bytte nummer och msn. Sen presenterade en av mina barndomskompisar mig för en jätte trevlig kille och vi dansade i princip hela kvällen.
När det började närma sig stängningsdags på utestället började jag må riktigt illa, så ja stod ute med en barndomsvän. Hon tyckte att vi skulle åka hem, men ja skulle ju sova över hos en av de tjejerna ja åkt dit me. Så jag letade upp henne och talade om att jag mådde skit dåligt och ville åka hem. Hon pratade med den andra tjejen och de sa att nej de ville inte åka hem. men, jaha då får ja väl åka hem till henne då. sa jag och pekade på min barndomskompis. De bara ryckte på axlarna och fortsatte snacka med killarna som bjöd dem på drinkar.
Jag åkte hem med min barndomskompis, tack och lov att hon var där för vad hade jag annars gjort när dom inte ville åka hem? Jag tycker att om man åker till ett ställe tillsammans, så ska man fan också åka därifrån tillsammans! Jag blev riktigt ledsen över att de gjorde sådär!
Sen idag så bad tjejen ja skulle sovit hos om ursäkt. Hon sa att hon insåg att hon betett sig illa och att det var fel av dem att göra så. Jag skällde lite på henne men valde att förlåta henne. Men hon tyckte fortfarande inte att jag verkade okej med det. Så jag sa: jag är inte okej med att man dissar sin kompis, för några killar som bjuder på drinkar, när hon mår dåligt men däremot är jag okej med att du insåg att du betett dig illa och att du bad om ursäkt
då ber hon om den söte, blyge killens msn. jag frågar varför och hon säger att de delade taxi hem eftersom de bor nära varandra men att hon glömde ta hans nummer så hon bad mig istället eftersom hon vill känna många där hon bor.
Det är i det här läget jag frågar mig själv, bad hon om ursäkt för att hon tyckte att hon gjort fel eller för att hon bara ville få en chans att ta killens nummer?
vad för slags kompis gör så? inte fan är det en sjysst kompis iallafall, jag är riktigt besviken och det här tycker jag verkligen inte är okej !
Förändring
Någon jag brytt mig mycket om, någon som jag räknat som en i familjen, har precis visat en annan sida av sig själv. En sida som jag verkligen inte tycker om, en sida som jag inte trodde fanns. H*n har visat sig vara en helt annan person än jag trodde. I över ett år har jag räknat denna person som en viktig del i mitt liv, som någon man kan luta sig mot när man mår dåligt.
Jag trodde att vi var goda vänner, att även h*n kände samma sak. Jag öppnade mig för den här personen, jag berättade hemska saker som många inte trott hände mig. H*n stöttade mig, gav mig råd och öppnade sitt hem för mig. Jag trodde verkligen att man kunde lita på den här personen, men jag hade tydligen fel.
Jag tror inte att jag gråtit så här mycket om den här personen bara hade varit elak och svikit mig, men det är inte bara mig h*n svikit utan även någon i min familj. Det är då jag blir förbannad, de är då jag blir sårad. För när någon sårar inte bara mig utan även min familj, då tar jag åt mig så jävla mycket. När jag ser personer jag älskar sitta o gråta för att de inte vet vad de ska ta sig till det är då jag inte kan bara stå och se på, jag lägger mig i!
Jag erkänner att i vissa fall är det inte bra att lägga sig i, men i det här fallet ansåg jag att jag hade rätt att lägga mig i. särskilet eftersom h*n gick till person angrepp mot mig. Då handlar det inte längre om någon annan, då handlar det även om mig!
Det är när svåra saker händer som man inser att man inte står någonstans utan sin familj, att det endast är familjen man kan lita på eftersom de älskar oss vad vi än gör. Förändring, det kan bli till något bättre eller något sämre. Men en sak är säker, tiden läker inte alla sår, däremot blir alla sår förr eller senare till ärr.
Vi klarar oss, my mama taught me better than that <3
Jag trodde att vi var goda vänner, att även h*n kände samma sak. Jag öppnade mig för den här personen, jag berättade hemska saker som många inte trott hände mig. H*n stöttade mig, gav mig råd och öppnade sitt hem för mig. Jag trodde verkligen att man kunde lita på den här personen, men jag hade tydligen fel.
Jag tror inte att jag gråtit så här mycket om den här personen bara hade varit elak och svikit mig, men det är inte bara mig h*n svikit utan även någon i min familj. Det är då jag blir förbannad, de är då jag blir sårad. För när någon sårar inte bara mig utan även min familj, då tar jag åt mig så jävla mycket. När jag ser personer jag älskar sitta o gråta för att de inte vet vad de ska ta sig till det är då jag inte kan bara stå och se på, jag lägger mig i!
Jag erkänner att i vissa fall är det inte bra att lägga sig i, men i det här fallet ansåg jag att jag hade rätt att lägga mig i. särskilet eftersom h*n gick till person angrepp mot mig. Då handlar det inte längre om någon annan, då handlar det även om mig!
Det är när svåra saker händer som man inser att man inte står någonstans utan sin familj, att det endast är familjen man kan lita på eftersom de älskar oss vad vi än gör. Förändring, det kan bli till något bättre eller något sämre. Men en sak är säker, tiden läker inte alla sår, däremot blir alla sår förr eller senare till ärr.
Vi klarar oss, my mama taught me better than that <3
Studenten 5/6 2008 !
Jag fick kliva upp super tidigt eftersom jag måste åka tåg för att komma till skolan. Så jag klev upp runt 5 snåret för att hinna sminka mig och fixa håret och klänningen. När jag väl kom fram till tåget stod min kompis Määäds och väntade på mig som så många andra dagar. Hon var så vacker i sin vita klänning och jag kände mig lite smått nervös inför dagen.
När vi var framme vid skolan så blev det champange frukost med klassen, jag hann bara dricka en klunk cider innan vi skulle fotograferas. Vid fotograferingen kom biträdande rektorn och hälsade på oss sen bar det av mot klassrummet. Inne i klassrummet började alla skriva i varandras studentmössor så det blev som en hönsgård med allt skrikande: Har du skrivit i min mössa? inte? kom hit o skriv då. osv. När vi skrivit i allas mössor så blev det lite ostbricka och en lärare höll ett litet gulligt tal, innan hon rusade iväg någonannanstans. Nu var klockan närmare 10 och det var dags för Brunch i skolans matsal. Det var så mysigt att sitta där med klassen och lyssna på alla modiga elever som gick fram och sjöng en sång för oss. Rektorn höll tal och de gjorde körslaget med alla lärare. Våra lärare vann inte kan jag ju tala om. Haha
När vi ätit upp så gick vi tillbaka till klassrummet och fortsatte äta ostbricka och nu var det vår lärares tur att hålla ett tal. Sen blev det betygutdelning. Då skulle vi få varsin ros, så jag skulle sätta på mig plastförklädet för att skydda klänningen. När jag väl hade fått på mig det så fick jag panik, det klistrades fast på armarna och bröstet och jag fick en känsla av att inte kunna andas. En klasskompis fick nästan själv panik när hon skulle hjälpa mig loss. Jag började gråta lite, för det var en riktigt hemsk känsla. När jag väl fick mina betyg kändes det bättre.
Nu var det snart dags att gå in i huvudbyggnaden i skolan för att springa ut, då ställde sig en tjej i min klass och höll ett jätte fint tal. Alla blev förvånade över att hon ville hålla tal! Det var verkligen roligt. Nu bar det av in i huvudbyggnaden, nervositeten började stiga i alla elevers kroppar. Jag såg tjejer runt omkring mig som nästan hyperventilerade. Bara tio minuter kvar. Min mage började bli orolig, jag och min kompis var de som skulle springa ut först. Alltså skulle alla kolla på oss först. Usch, SLÄPP INTE MIN HAND VAD DU ÄN GÖR!! sa jag till henne. Hahaha, hon tyckte att jag var lite rolig som nästan fick panik.
Dörrarna öppnades, nu var det dags att springa ut. Alla lärare stod på rad när vi gick förbi dem, min kompis släppte min hand och jag blev helt hysterisk: JAG SA JU ÅT DIG ATT INTE SLÄPPA, VAD GÖR DU ?!?! så tog hon tag i min hand igen, ytterdörrarna öppnades, vi blev presenterade och UT SOM ETT SPJUT kom vi ner för trappan.
Jag fick en chock av att se så många främmande människor stå och kolla på en, jag darrade i hela kroppen. Jag såg inte min familj någonstans. Så jag följde efter min kompis till hennes familj. Sen bestämde jag mig att jo, jag kommer hitta dem. Och nånstans i mitten av allt folk så såg jag min bästa vän! Jag blev så glad, JA JAG HITTADE DEM! Så jag började halft om halft springa mot henne, då kom 11åringen. Min ena ängel mot mig och började hänga på en massa blommor och en giraff och allt vad det var, efter henne kom min andra ängel 5åringen och ville att ja skulle bära henne.
Så när jag väl kommit fram till min familj hade jag redan en massa saker hängandes runt halsen. Nu blev det kramkalas! Mamma, pappa, mormor, morfar, morbror, extra mamma, lillesyster, lillebror, änglarna, min bästa vän och ännu en vän som också var där. Morbror försökte filma allt. Alla hängde saker om halsen på mig, blommor, gosedjur, giraffer, en fläkt, såpbubblor, nödproviant ( haha det var min extra mamma o lillebror som gav mig den, skit häftigt! ) och allt vad det var. Jag började gråta, jag kände mig så oerhört lycklig! Då kom min kompis, henne som jag gick ut med genom ytterdörrarna. Vi kan kalla henne P. Hon och hennes familj kom fram och då började dom också hänga på mig en massa saker och kramas.
Sen var det dags att kliva på flaket. Alla i min klass hade redan klivit på när jag kom dit, jag knuffade fram mig så att jag fick (enligt mig) den bästa platsen på flaket och så åkte vi runt, runt stan i uppsala i nästan 2 timmar! Jag var helt slut i halsen, i kroppen och i huvudet när jag väl fick kliva av. Jag hade skrikit, vrålat, dansat och hoppat så mycket, och inte blev det bättre av att solen hade gassat på med minst 25-30 grader hela dagen.
Jag klev av flaket och såg mina änglar, min syster och mamma vänta på mig med bilen. Snabbt in i skolan för att hämta lite saker och sen åkte vi med bilen hem till pappa där alla gäster väntade. Vi började med att skåla, sen åt vi smörgåstårta (den som mormor gör så oerhört god), fruktsallad och kladdkake muffins. Det var ganska många där.
Mamma, pappa, morfar, mormor, morbror, syster, lillebror, änglarna, änglarnas mamma, min gudmor, min guddotter, min bästa vän, min bästa väns mamma och min kompis. Alltså var vi 16 stycken med mig själv inräknad.
Mamma och pappa höll tal. Jag grät som en gris på pappas tal, så hälften av alla gäster började också gråta, jag grät när jag läste det vackra kortet jag fått av min syster och den fina tavlan hon målat på en giraff. Det var mycket tårar alltså. Hahaha, men det var endast glädjetårar.
Jag älskar alla som var där, det här var den absolut lyckligaste dagen i hela mitt liv!
När vi var framme vid skolan så blev det champange frukost med klassen, jag hann bara dricka en klunk cider innan vi skulle fotograferas. Vid fotograferingen kom biträdande rektorn och hälsade på oss sen bar det av mot klassrummet. Inne i klassrummet började alla skriva i varandras studentmössor så det blev som en hönsgård med allt skrikande: Har du skrivit i min mössa? inte? kom hit o skriv då. osv. När vi skrivit i allas mössor så blev det lite ostbricka och en lärare höll ett litet gulligt tal, innan hon rusade iväg någonannanstans. Nu var klockan närmare 10 och det var dags för Brunch i skolans matsal. Det var så mysigt att sitta där med klassen och lyssna på alla modiga elever som gick fram och sjöng en sång för oss. Rektorn höll tal och de gjorde körslaget med alla lärare. Våra lärare vann inte kan jag ju tala om. Haha
När vi ätit upp så gick vi tillbaka till klassrummet och fortsatte äta ostbricka och nu var det vår lärares tur att hålla ett tal. Sen blev det betygutdelning. Då skulle vi få varsin ros, så jag skulle sätta på mig plastförklädet för att skydda klänningen. När jag väl hade fått på mig det så fick jag panik, det klistrades fast på armarna och bröstet och jag fick en känsla av att inte kunna andas. En klasskompis fick nästan själv panik när hon skulle hjälpa mig loss. Jag började gråta lite, för det var en riktigt hemsk känsla. När jag väl fick mina betyg kändes det bättre.
Nu var det snart dags att gå in i huvudbyggnaden i skolan för att springa ut, då ställde sig en tjej i min klass och höll ett jätte fint tal. Alla blev förvånade över att hon ville hålla tal! Det var verkligen roligt. Nu bar det av in i huvudbyggnaden, nervositeten började stiga i alla elevers kroppar. Jag såg tjejer runt omkring mig som nästan hyperventilerade. Bara tio minuter kvar. Min mage började bli orolig, jag och min kompis var de som skulle springa ut först. Alltså skulle alla kolla på oss först. Usch, SLÄPP INTE MIN HAND VAD DU ÄN GÖR!! sa jag till henne. Hahaha, hon tyckte att jag var lite rolig som nästan fick panik.
Dörrarna öppnades, nu var det dags att springa ut. Alla lärare stod på rad när vi gick förbi dem, min kompis släppte min hand och jag blev helt hysterisk: JAG SA JU ÅT DIG ATT INTE SLÄPPA, VAD GÖR DU ?!?! så tog hon tag i min hand igen, ytterdörrarna öppnades, vi blev presenterade och UT SOM ETT SPJUT kom vi ner för trappan.
Jag fick en chock av att se så många främmande människor stå och kolla på en, jag darrade i hela kroppen. Jag såg inte min familj någonstans. Så jag följde efter min kompis till hennes familj. Sen bestämde jag mig att jo, jag kommer hitta dem. Och nånstans i mitten av allt folk så såg jag min bästa vän! Jag blev så glad, JA JAG HITTADE DEM! Så jag började halft om halft springa mot henne, då kom 11åringen. Min ena ängel mot mig och började hänga på en massa blommor och en giraff och allt vad det var, efter henne kom min andra ängel 5åringen och ville att ja skulle bära henne.
Så när jag väl kommit fram till min familj hade jag redan en massa saker hängandes runt halsen. Nu blev det kramkalas! Mamma, pappa, mormor, morfar, morbror, extra mamma, lillesyster, lillebror, änglarna, min bästa vän och ännu en vän som också var där. Morbror försökte filma allt. Alla hängde saker om halsen på mig, blommor, gosedjur, giraffer, en fläkt, såpbubblor, nödproviant ( haha det var min extra mamma o lillebror som gav mig den, skit häftigt! ) och allt vad det var. Jag började gråta, jag kände mig så oerhört lycklig! Då kom min kompis, henne som jag gick ut med genom ytterdörrarna. Vi kan kalla henne P. Hon och hennes familj kom fram och då började dom också hänga på mig en massa saker och kramas.
Sen var det dags att kliva på flaket. Alla i min klass hade redan klivit på när jag kom dit, jag knuffade fram mig så att jag fick (enligt mig) den bästa platsen på flaket och så åkte vi runt, runt stan i uppsala i nästan 2 timmar! Jag var helt slut i halsen, i kroppen och i huvudet när jag väl fick kliva av. Jag hade skrikit, vrålat, dansat och hoppat så mycket, och inte blev det bättre av att solen hade gassat på med minst 25-30 grader hela dagen.
Jag klev av flaket och såg mina änglar, min syster och mamma vänta på mig med bilen. Snabbt in i skolan för att hämta lite saker och sen åkte vi med bilen hem till pappa där alla gäster väntade. Vi började med att skåla, sen åt vi smörgåstårta (den som mormor gör så oerhört god), fruktsallad och kladdkake muffins. Det var ganska många där.
Mamma, pappa, morfar, mormor, morbror, syster, lillebror, änglarna, änglarnas mamma, min gudmor, min guddotter, min bästa vän, min bästa väns mamma och min kompis. Alltså var vi 16 stycken med mig själv inräknad.
Mamma och pappa höll tal. Jag grät som en gris på pappas tal, så hälften av alla gäster började också gråta, jag grät när jag läste det vackra kortet jag fått av min syster och den fina tavlan hon målat på en giraff. Det var mycket tårar alltså. Hahaha, men det var endast glädjetårar.
Jag älskar alla som var där, det här var den absolut lyckligaste dagen i hela mitt liv!
18 års dagen !
Jag fyllde 18 år i början av året.
Dagen började med att jag blev väckt med sång av syster och pappa. Jag fick ett enormt paket med diverse hushållsgrejer av pappa, för att ha när jag flyttar hemmifrån. Sen kom mina små änglar förbi, de är 5år och 11år gamla och förgyller min tillvaro. De gav mig ett paket med en giraff i form av ett mjukisdjur. Jag älskar giraffer! Twiga betyder förresten giraff på swahili. Vi åt frukost tillsammans och lekte lite tills det var dags att klä på sig eftersom mamma var på väg hit för att hämta mig, syster och min bästa vän som precis kommit hem till mig.
Mamma kom och vi körde från ena sidan sthlm till andra, där mormor o morfar bor. Min morbror och hans fru kom dit och det bjöds på smörgåstårta (mormor som gjort den, stooor favorit) och kladdkaka med grädde. Sen var det dags att öppna alla presenter. Allihop var inslagna med turkost presentpapper eftersom det är min favorit färg. Jag fick giraff påslakan, en giraff kudde, en mini giraff, en bok som heter "Tears of a Giraffe", ett fint halsband, en vit polotröja och lite pengar och fina kort. Ja som ni ser, massor med giraffer ! :D
På kvällen körde mamma hem mig och min bästa vän tillbaka till andra sidan stan, för att jag skulle sova över hos henne. När vi kom dit så grattade alla mig i hennes stora familj och jag somnade gott på kvällen!
Tack för en underbart lyckad dag!
Dagen började med att jag blev väckt med sång av syster och pappa. Jag fick ett enormt paket med diverse hushållsgrejer av pappa, för att ha när jag flyttar hemmifrån. Sen kom mina små änglar förbi, de är 5år och 11år gamla och förgyller min tillvaro. De gav mig ett paket med en giraff i form av ett mjukisdjur. Jag älskar giraffer! Twiga betyder förresten giraff på swahili. Vi åt frukost tillsammans och lekte lite tills det var dags att klä på sig eftersom mamma var på väg hit för att hämta mig, syster och min bästa vän som precis kommit hem till mig.
Mamma kom och vi körde från ena sidan sthlm till andra, där mormor o morfar bor. Min morbror och hans fru kom dit och det bjöds på smörgåstårta (mormor som gjort den, stooor favorit) och kladdkaka med grädde. Sen var det dags att öppna alla presenter. Allihop var inslagna med turkost presentpapper eftersom det är min favorit färg. Jag fick giraff påslakan, en giraff kudde, en mini giraff, en bok som heter "Tears of a Giraffe", ett fint halsband, en vit polotröja och lite pengar och fina kort. Ja som ni ser, massor med giraffer ! :D
På kvällen körde mamma hem mig och min bästa vän tillbaka till andra sidan stan, för att jag skulle sova över hos henne. När vi kom dit så grattade alla mig i hennes stora familj och jag somnade gott på kvällen!
Tack för en underbart lyckad dag!
Dålig uppdatering.
Jag har inte skrivit här sen i december förra året. Det beror på att jag haft så mycket att göra i skolan inför studenten. Så all min tid har gått åt att klara skolan, jag ville inte reda ut massa saker som hänt samtidigt som jag kämpade med det. Därför har jag inte uppdaterat på väldigt länge. Men nu är det dags för en uppdatering!
Jag känner att det var bra att skriva av mig en massa saker som hänt, det har hjälpt mig att bearbeta det. Efter att jag gjorde slut med X var jag rädd för att gå in i ett nytt förhållande. Jag var rädd att hamna i samma situation igen. På kvinnojouren sa de att när man en gång gått igenom något sånt här så brukar man se tecknen mycket tidigare och tydligare. Man går alltså inte tillbaka i samma spår lika lätt. Men självklart måste man lyssna till varningstecknen, annars hamnar man i samma situation oavsett varningstecknen eller ej. Därför tog det lång tid innan jag vågade låta någon kille komma nära mig igen.
Jag vill inte tro att jag är skadad av det här resten av livet, för det är jag inte! Jag har bara blivit starkare och mognare pga allt det som hänt. Efter X har jag haft ett bra förhållande med en underbar kille. Han hjälpte mig att läka lite, han visade mig att alla killar inte är stora svin. Vi var tillsammans i sju månader men jag gjorde slut därför att jag kände att jag inte kunde ge honom den tid han förtjänade. Nu har han en ny flickvän och jag är glad för hans skull, han verkar tillfreds med sig själv.
Jag säger inte att jag inte var värd honom elr något sånt, det var bara det att vi bodde långt ifrån varandra och så hade jag det jobbigt hemma. Så jag kunde bokstavligen inte ge honom den tid han förtjänade. :)
Nu har problemen hemma blivit lite bättre och jag hoppas att de ska lösa sig helt och hållet.
Det löser sig med tiden.
Jag känner att det var bra att skriva av mig en massa saker som hänt, det har hjälpt mig att bearbeta det. Efter att jag gjorde slut med X var jag rädd för att gå in i ett nytt förhållande. Jag var rädd att hamna i samma situation igen. På kvinnojouren sa de att när man en gång gått igenom något sånt här så brukar man se tecknen mycket tidigare och tydligare. Man går alltså inte tillbaka i samma spår lika lätt. Men självklart måste man lyssna till varningstecknen, annars hamnar man i samma situation oavsett varningstecknen eller ej. Därför tog det lång tid innan jag vågade låta någon kille komma nära mig igen.
Jag vill inte tro att jag är skadad av det här resten av livet, för det är jag inte! Jag har bara blivit starkare och mognare pga allt det som hänt. Efter X har jag haft ett bra förhållande med en underbar kille. Han hjälpte mig att läka lite, han visade mig att alla killar inte är stora svin. Vi var tillsammans i sju månader men jag gjorde slut därför att jag kände att jag inte kunde ge honom den tid han förtjänade. Nu har han en ny flickvän och jag är glad för hans skull, han verkar tillfreds med sig själv.
Jag säger inte att jag inte var värd honom elr något sånt, det var bara det att vi bodde långt ifrån varandra och så hade jag det jobbigt hemma. Så jag kunde bokstavligen inte ge honom den tid han förtjänade. :)
Nu har problemen hemma blivit lite bättre och jag hoppas att de ska lösa sig helt och hållet.
Det löser sig med tiden.
Öppna ögonen.
Under min misshandel var det ingen av mina vänner och ingen i min familj som visste något om detta.
Mina vänner la märke till att jag och X ofta gjorde slut, de sa även till mig att göra slut och låta det vara så. Att inte gå tillbaka, det gjorde bara att jag ville bevisa att det kunde hålla. Jag höll uppe en fasad som ingen kunde se igenom.
När jag började stänga in mig i mig själv, blev arg på allt o alla för minsta grej. Då var det ingen som gjorde något, ingen som ville se att det kunde ha ett samband med X. När jag sedan berättade för mina vänner o min familj, blev de heller inte förvånade. Det tyckte jag var konstigt, att de isåfall hela tiden hade blundat för vad som pågick. Att de inte ville försöka komma på vad det kunde vara som var fel?
Xs mamma fanns ofta i samma lägenhet där jag blev misshandlad, jag minns en gång när han hade slagit mig ett antal ggr mitt i natten och jag till slut hotade med att ropa på hans mamma. Han fortsatte att slå och jag ropade då på hans mamma. Svaret vi fick var: - "Sluta nu X, jag försöker sova." Att hon som mamma inte ens kunde gå in och stoppa våldet i sitt eget hem, det förvånar mig. Om jag hade en son eller en dotter som slog någon, då hade jag rusat in och hjälpt denna någon. Hur kan man låta sitt eget barn slå någon, och sen blunda för det?
När ska vi skärpa oss och öppna våra ögon? Om någon av mina vänner eller min familj frågat mig rakt på sak: -"Slår X dig? Säg sanningen nu!" Så hade det kanske varit min räddning, om någon hade sträckt ut en hand och mött mig halvvägs, så kanske jag hade kommit ur det tidigare än jag gjort. Visst, herregud sånt här tar tid och det är klart att jag inte sträckt mig efter en hand om jag inte själv vetat att ja skulle klara det. Ofta behöver man nå botten för att kunna klättra ut därifrån igen.
Min botten var nådd när jag blev kastad från sängen, men jag var för rädd för att gå. Jag var rädd att om jag gick så skulle han gå på min familj. Det hade han hotat med, ofta när jag gjorde slut. Därför väntade jag till han reste. Då gjorde jag slut över msn, kanske fegt. Men om jag inte hade gjort så, då hade jag ännu varit i det förhållandet.
Det jag vill ha sagt är, att vi måste öppna våra ögon. Vi måste sträcka ut händer åt våra vänner, även om de kanske inte behövs. Vi måste skärpa oss och hjälpa varandra.
Mina vänner la märke till att jag och X ofta gjorde slut, de sa även till mig att göra slut och låta det vara så. Att inte gå tillbaka, det gjorde bara att jag ville bevisa att det kunde hålla. Jag höll uppe en fasad som ingen kunde se igenom.
När jag började stänga in mig i mig själv, blev arg på allt o alla för minsta grej. Då var det ingen som gjorde något, ingen som ville se att det kunde ha ett samband med X. När jag sedan berättade för mina vänner o min familj, blev de heller inte förvånade. Det tyckte jag var konstigt, att de isåfall hela tiden hade blundat för vad som pågick. Att de inte ville försöka komma på vad det kunde vara som var fel?
Xs mamma fanns ofta i samma lägenhet där jag blev misshandlad, jag minns en gång när han hade slagit mig ett antal ggr mitt i natten och jag till slut hotade med att ropa på hans mamma. Han fortsatte att slå och jag ropade då på hans mamma. Svaret vi fick var: - "Sluta nu X, jag försöker sova." Att hon som mamma inte ens kunde gå in och stoppa våldet i sitt eget hem, det förvånar mig. Om jag hade en son eller en dotter som slog någon, då hade jag rusat in och hjälpt denna någon. Hur kan man låta sitt eget barn slå någon, och sen blunda för det?
När ska vi skärpa oss och öppna våra ögon? Om någon av mina vänner eller min familj frågat mig rakt på sak: -"Slår X dig? Säg sanningen nu!" Så hade det kanske varit min räddning, om någon hade sträckt ut en hand och mött mig halvvägs, så kanske jag hade kommit ur det tidigare än jag gjort. Visst, herregud sånt här tar tid och det är klart att jag inte sträckt mig efter en hand om jag inte själv vetat att ja skulle klara det. Ofta behöver man nå botten för att kunna klättra ut därifrån igen.
Min botten var nådd när jag blev kastad från sängen, men jag var för rädd för att gå. Jag var rädd att om jag gick så skulle han gå på min familj. Det hade han hotat med, ofta när jag gjorde slut. Därför väntade jag till han reste. Då gjorde jag slut över msn, kanske fegt. Men om jag inte hade gjort så, då hade jag ännu varit i det förhållandet.
Det jag vill ha sagt är, att vi måste öppna våra ögon. Vi måste sträcka ut händer åt våra vänner, även om de kanske inte behövs. Vi måste skärpa oss och hjälpa varandra.
Ärrad själ.
För snart 3 år sedan träffade jag en kille som vi kan kalla X. Han var jätte snäll och söt, vi började prata med varandra ganska regelbundet och vi blev tillsammans. Jag visste att han hade starkare känslor för mig än jag för honom, eftersom jag var kär i någon annan för tillfället. Han visste inte detta och jag insåg att jag behövde komma över den andra killen och att det här kanske var enda vägen. Ja, det var kanske egoistiskt tänkt, men så gjorde jag.
Vi blev tillsammans i Maj efter att han fyllt år. Första månaderna var jätte fina, vi försökte träffas så ofta vi kunde. Men vi var tvungna att hålla det så hemligt som möjligt därför att Xs bästa kompis råkade vara mitt ex. Någon gång i slutet av Juli så började X prata om sex, men ja sa att jag inte var redo och skulle tala om för honom när jag var det. Han sa okej, sen pratade vi inte mer om det just då. Ungefär i samma veva fick hans bästa kompis reda på att vi var tillsammans och han blev hyffsat irriterad vilket gjorde X misstänksam. Han är en väldigt svartsjuk person och fick för sig att det fortfarande var något mellan mig och mitt ex, vilket var fel.
X blev nu mer och mer hård mot mig, han började tjata om att han ville ha sex, men jag ville fortfarande inte. Han började snacka skit om mina vänner. Ingen vän dög åt mig och det var fel på dem osv. Han sa något om alla jag umgicks med och ville helst inte att jag umgicks med dem. Jag drog ner på att träffa mina vänner, vilket gjorde dem väldigt ledsna. Jag kunde inte ens förklara varför jag gjorde så, ja bara gjorde det. Jag och X hade ofta små tjaffs om just det här och tills slut började han skrika och kalla mig fula ord. Jag skrek tillbaka såklart och sa även fula ord till honom. Jag tillät inte den tonen emot mig, när jag sa ifrån skrek han bara högre.
Jag gick därifrån och han ringde och tiggde och bad om förlåtelse, sen var allt frid och fröjd. Men en dag var han på riktigt dåligt humör och när vi skrek åt varandra smällde han till mig med öppen hand på kinden. Mina ögon tårades, jag visste inte vad ja skulle ta mig till så ja skällde ut honom riktigt rejält och han började gråta.
Han sa att det var en olyckshändelse. Han satte sig ner i sin soffa och grät, jag tyckte så synd om honom så jag satte mig brevid honom och försökte förklara varför jag blev så sur när han smällde till mig. Det tyckte han absolut inte om, så han tog stryptag på mig..
Nu blev jag riktigt jävla förbannad alltså, så jag skrek: - "OKEJ STRYP MIG DÅ, om de är det du vill. Stryp mig, stryp mig." Han tryckte hårdare och hårdare, till slut fick jag ingen luft att skrika med längre, jag kände hur blodet fyllde mitt huvud och jag tänkte, "jaha, är det här mitt öde? är det såhär jag ska dö?"
Han släppte taget om mitt huvud och jag smällde till honom i bröstet, tog mina saker och sprang därifrån. Jag ringde mamma och stor grät! Mamma kom genast med bilen och hämtade mig.
Mamma: - "Men lilla gumman vad har hänt?"
Jag: - "Han smällde till mig med öppen hand. snyft snyft.. men han sa att det var en olyckshändelse men iaf."
Mamma tyckte att det lät ju inte så jätte farligt, så hon tyckte att jag skulle ringa honom nästa dag och se om vi inte kunde reda ut det här. Mamma kunde ju omöjligt veta att han även tagit stryptag på mig, hon ångrar varje dag att hon inte sa åt mig att gå.
Så nästa dag ringde jag upp honom och vi träffades, blev sams och tillsammans igen. Men bara för att vi redde ut grälet, så slutade det inte här. En vecka senare började han knuffa och slå mig igen, han sa:
- "kolla, jag får ta min bästa väns rester för att ingen annan vill ha dig. Jag gör dig en tjänst som är tillsammans med dig, du borde vara glad att någon vill vara med dig!" och liknande saker fick jag höra varje dag. Jag bara stod där och tog emot slag efter slag, vecka efter vecka. Han sparkade, slog och knuffade mig varannan dag. Om Xs bästa kompis sa något om mig, eller frågade hur det var med mig när de träffades. Ja då var det jag som fick ta emot slag efter slag. Jag stod ut, jag lämnade inte honom. Jag intalade mig att: "Han var ju allt jag kunde få, jag fick nöja mig med honom och det kanske var genom slagen han bevisade sin kärlek för mig. Det kanske var hans sätt."
Jag minns speciellt en dag, när han försökte tvinga mig till att ha sex (vilket aldrig hände, tack och lov), han sa att min mamma var en hora om jag inte hade sex med honom och jag sa: - "vad fan skulle du tycka om jag snackade sådär om din mamma?" och han började skrika och slå mig och trycka in mig i madrassen, han var ju avsevärt tyngre än mig. Han skrek: -"Du ska fan inte kalla min mamma sånna saker!!!" och jag sa lugnt och sansat: -"jag har inte alls kallat henne något, och se hur du reagerar X. Förstår du inte hur förbannad jag blir när du snackar sådär om min mamma då, om du reagerar såhär utan att jag ens sagt något om din mamma?"
Då blev han ännu argare, tog tag om mina armar och kastade ner mig från sängen. Jag minns hur mattan revs mot min kind, jag landade med benen fortfarande på sängen så jag halv-låg ner på golvet, mitt bröst slogs så hårt mot golvet att jag tappade andan. Jag kunde inte andas, jag trodde att jag var död. Jag blundade, och jag hörde som i en dimma att han satte sig brevid mig och försökte hasa upp mig. Hans tårar landade på min kind. Jag hörde honom börja skrika: -"nej, neeeej, dö inte ! Du får inte dö, jag kan inte gjort att du dött. Öppna ögonen, öppna ögonen!!" Jag vet inte hur många minuter det gått när jag äntligen kunde andas, jag gick därifrån och han satt kvar på golvet, gråtandes och skrikandes. Han försökte inte stoppa mig när jag gick.
Trots allt det här så gick jag endå tillbaka till honom, jag trodde verkligen på hans ord om att jag inte kunde få någon annan och vi var tillsammans i 1 år. Sen reste han bort över hela sommarlovet och jag tog mod till mig och gjorde slut en gång för alla! Som sagt nu har det gått 1½ år sedan jag lämnade honom, men jag kommer aldrig någonsin att glömma. Ärren finns kvar i min själ, under resten av mitt liv kommer de att finnas kvar.
Jag vet att jag bara är en av många kvinnor som gått igenom det här, jag vet att många kanske aldrig vågar ta steget att lämna mannen. Jag hade tur, jag hade jävligt tur och jag vet även att om jag stannat längre hade jag inte suttit här idag. Om han hade fått som han ville, så hade jag nog redan varit död. Jag är ytterst tacksam att jag lever, att jag klarade mig ur det här. Mina vänner och min familj stöttade mig och tack vare dem sökte jag hjälp hos en kvinnojour. En guldstjärna till dem!
Till att de hjälpte mig förstå att inget av detta är mitt fel, det är X det är fel på.
Vi blev tillsammans i Maj efter att han fyllt år. Första månaderna var jätte fina, vi försökte träffas så ofta vi kunde. Men vi var tvungna att hålla det så hemligt som möjligt därför att Xs bästa kompis råkade vara mitt ex. Någon gång i slutet av Juli så började X prata om sex, men ja sa att jag inte var redo och skulle tala om för honom när jag var det. Han sa okej, sen pratade vi inte mer om det just då. Ungefär i samma veva fick hans bästa kompis reda på att vi var tillsammans och han blev hyffsat irriterad vilket gjorde X misstänksam. Han är en väldigt svartsjuk person och fick för sig att det fortfarande var något mellan mig och mitt ex, vilket var fel.
X blev nu mer och mer hård mot mig, han började tjata om att han ville ha sex, men jag ville fortfarande inte. Han började snacka skit om mina vänner. Ingen vän dög åt mig och det var fel på dem osv. Han sa något om alla jag umgicks med och ville helst inte att jag umgicks med dem. Jag drog ner på att träffa mina vänner, vilket gjorde dem väldigt ledsna. Jag kunde inte ens förklara varför jag gjorde så, ja bara gjorde det. Jag och X hade ofta små tjaffs om just det här och tills slut började han skrika och kalla mig fula ord. Jag skrek tillbaka såklart och sa även fula ord till honom. Jag tillät inte den tonen emot mig, när jag sa ifrån skrek han bara högre.
Jag gick därifrån och han ringde och tiggde och bad om förlåtelse, sen var allt frid och fröjd. Men en dag var han på riktigt dåligt humör och när vi skrek åt varandra smällde han till mig med öppen hand på kinden. Mina ögon tårades, jag visste inte vad ja skulle ta mig till så ja skällde ut honom riktigt rejält och han började gråta.
Han sa att det var en olyckshändelse. Han satte sig ner i sin soffa och grät, jag tyckte så synd om honom så jag satte mig brevid honom och försökte förklara varför jag blev så sur när han smällde till mig. Det tyckte han absolut inte om, så han tog stryptag på mig..
Nu blev jag riktigt jävla förbannad alltså, så jag skrek: - "OKEJ STRYP MIG DÅ, om de är det du vill. Stryp mig, stryp mig." Han tryckte hårdare och hårdare, till slut fick jag ingen luft att skrika med längre, jag kände hur blodet fyllde mitt huvud och jag tänkte, "jaha, är det här mitt öde? är det såhär jag ska dö?"
Han släppte taget om mitt huvud och jag smällde till honom i bröstet, tog mina saker och sprang därifrån. Jag ringde mamma och stor grät! Mamma kom genast med bilen och hämtade mig.
Mamma: - "Men lilla gumman vad har hänt?"
Jag: - "Han smällde till mig med öppen hand. snyft snyft.. men han sa att det var en olyckshändelse men iaf."
Mamma tyckte att det lät ju inte så jätte farligt, så hon tyckte att jag skulle ringa honom nästa dag och se om vi inte kunde reda ut det här. Mamma kunde ju omöjligt veta att han även tagit stryptag på mig, hon ångrar varje dag att hon inte sa åt mig att gå.
Så nästa dag ringde jag upp honom och vi träffades, blev sams och tillsammans igen. Men bara för att vi redde ut grälet, så slutade det inte här. En vecka senare började han knuffa och slå mig igen, han sa:
- "kolla, jag får ta min bästa väns rester för att ingen annan vill ha dig. Jag gör dig en tjänst som är tillsammans med dig, du borde vara glad att någon vill vara med dig!" och liknande saker fick jag höra varje dag. Jag bara stod där och tog emot slag efter slag, vecka efter vecka. Han sparkade, slog och knuffade mig varannan dag. Om Xs bästa kompis sa något om mig, eller frågade hur det var med mig när de träffades. Ja då var det jag som fick ta emot slag efter slag. Jag stod ut, jag lämnade inte honom. Jag intalade mig att: "Han var ju allt jag kunde få, jag fick nöja mig med honom och det kanske var genom slagen han bevisade sin kärlek för mig. Det kanske var hans sätt."
Jag minns speciellt en dag, när han försökte tvinga mig till att ha sex (vilket aldrig hände, tack och lov), han sa att min mamma var en hora om jag inte hade sex med honom och jag sa: - "vad fan skulle du tycka om jag snackade sådär om din mamma?" och han började skrika och slå mig och trycka in mig i madrassen, han var ju avsevärt tyngre än mig. Han skrek: -"Du ska fan inte kalla min mamma sånna saker!!!" och jag sa lugnt och sansat: -"jag har inte alls kallat henne något, och se hur du reagerar X. Förstår du inte hur förbannad jag blir när du snackar sådär om min mamma då, om du reagerar såhär utan att jag ens sagt något om din mamma?"
Då blev han ännu argare, tog tag om mina armar och kastade ner mig från sängen. Jag minns hur mattan revs mot min kind, jag landade med benen fortfarande på sängen så jag halv-låg ner på golvet, mitt bröst slogs så hårt mot golvet att jag tappade andan. Jag kunde inte andas, jag trodde att jag var död. Jag blundade, och jag hörde som i en dimma att han satte sig brevid mig och försökte hasa upp mig. Hans tårar landade på min kind. Jag hörde honom börja skrika: -"nej, neeeej, dö inte ! Du får inte dö, jag kan inte gjort att du dött. Öppna ögonen, öppna ögonen!!" Jag vet inte hur många minuter det gått när jag äntligen kunde andas, jag gick därifrån och han satt kvar på golvet, gråtandes och skrikandes. Han försökte inte stoppa mig när jag gick.
Trots allt det här så gick jag endå tillbaka till honom, jag trodde verkligen på hans ord om att jag inte kunde få någon annan och vi var tillsammans i 1 år. Sen reste han bort över hela sommarlovet och jag tog mod till mig och gjorde slut en gång för alla! Som sagt nu har det gått 1½ år sedan jag lämnade honom, men jag kommer aldrig någonsin att glömma. Ärren finns kvar i min själ, under resten av mitt liv kommer de att finnas kvar.
Jag vet att jag bara är en av många kvinnor som gått igenom det här, jag vet att många kanske aldrig vågar ta steget att lämna mannen. Jag hade tur, jag hade jävligt tur och jag vet även att om jag stannat längre hade jag inte suttit här idag. Om han hade fått som han ville, så hade jag nog redan varit död. Jag är ytterst tacksam att jag lever, att jag klarade mig ur det här. Mina vänner och min familj stöttade mig och tack vare dem sökte jag hjälp hos en kvinnojour. En guldstjärna till dem!
Till att de hjälpte mig förstå att inget av detta är mitt fel, det är X det är fel på.
